ulrikaeh

Så här på årets sista dag "måste" man summera det gamla och
sätta mål för det nya året.
Det är mäktigt att inte veta vad som komma skall,
men jag får önska, hoppas och längta efter 2011.
Om jag summerar mitt gamla år kan jag se resor,
separationer, nya uppgifter, vilande uppgifter,
min kära familj och mycket stress.
Stress som har gjort att jag inte mår så bra.

Inför det nya året hoppas jag att jag kan yoga mer.
Tror jag ska börja med 21-days of yoga,
den 10 till den 31 januari.
Jag kommer att avsluta mitt jobb, projekt.
Jag ska börja på ett nytt jobb.
Vi ska ut och resa för att spela golf.
MEN framför allt ska jag hitta lugnet och
mer skapande i mitt liv.
Tror jag tänker utöka mösstickandet till
kanske mer målning alternativt rita i blyerts.
Ska äntligen också få starta upp en grupp i
AiChi, mitt bidrag till andras lugn.

2010 är snart slut leve 2011, GOTT NYTT ÅR!!!!!!!!!

Ser att det går att få en reaktion på bloggen, helst när jag sticker ut hakan på Örnsköldsviks heliga ko.
Känns som om gårdagens diss måste få en dagens hiss.

Vad är då bra med Modo hockey?

Entusiasm
Tänk att en hel bygd kan må så bra av en sportaktivitet. Det finns ingen som kan undgå analyser och de mest entusiasktiska människor som hejar på sitt lag. En av mina chefer ville prata kultur när hon flyttade hit på rasterna. Snabbt lärde hon sig att hon måste lära sig hockey. Det har gått så långt att vi börjat fundera om vi måste lägga in ett pass för invandrare som berättar om detta fenomen, så att även de kan prata under kaffe- och lunchrast.

Förebilder
Dessa hockeykillar är stora förebilder för många hockeyutövare. Förebilderna ställer också upp på olika evenemang för att visa att de bryr sig. Icebreaker är ju också ett gott exempel, där hockeyikonerna spelar in pengar till välgörande ändamål. Det är fint när de drar nytta av sitt kändisskap också.

Bygden
Oj, vad Örnsköldsviks kommun har fått mycket publicitet i Sverige och världen. Denna "lilla" kommun som har producerat stora hockeystjänor. Det är också kul att de kommer tillbaka för att bo här på ett eller annat sätt och bjuda tillbaka. Dessa stjärnor är inte helt oäven på att tala om att de kommer från Örnsköldsvik. Jag undrar hur mycket som har skrivits om Foppas fot, som har givit gensvar i hela världen.

Dagens organisation
I min värld, ser jag att Modo hockey har vaknat upp och ändrar sin organsiation. Jag hoppas att det också ska bli till det bättre. Jag hoppas också att de förstår att även en hockeyklubb måste hänga med i omvärldens förändring och att man måste våga för att vinna. Inte bara leva på gamla meriter. Ett sätt var väl just att bygga Fjällräven center, även om det idag är en evenemangsarena. Jag tror också på Tommy Roos som nu får vara med och marknadsföra både Modo hockey men också vår vackra skärgård. Är det något som Tommy kan är det att sälja!

Sista ordet
....det vill jag ha i alla fall, inte ge det till Modo hockey ;) 
Är man riktigt stor måste man också bygga på det lilla. Det måste finnas kompetens som kan utveckla alla i ett lag, inte bara de som i början har talang. I min utbildning läste jag i  "Sport management" att av alla utövare i USA i collegehockey var det cirka 0,02 % (tror att det var den siffran) som fortsatte till NHL. I och för sig är hockeyn större i Kanada, men endå. Om inte all sport i Sverige börjar utveckla även de som inte har talang i mycket unga år, då kan det bli som en framtidsforskare sade på en föreläsning:
Sverige kommer att bli bäst på motionsidrott, men när det gäller elittänkande kan typ Lidingö-sportklubb kunna "köpa" en stad i typ Kina, där de utvecklar alla som vill bli elitidrottare och kommer att träna i omåttliga mängder för att bli bäst i världen. Idrottare som Klüft, Olsson och Kallur kan vara ett minne blott. För vi lägger inte ner den tiden som behövs för att bli världsbäst.

Eller ska vi i "landet lagom" bara träna för att må bra och hitta balans i vardagen. Det får framtiden utvisa!

Med risk för att bli lynchad-........här kommer min syn på Modohockey.

Alla som känner mig vet hur anti jag är Modo hockey. Jag ser matcher men skulle inte kasta ut 250 kr för att sitta och se en match i fem timmar. Där det nu också är sport att springa ner i pausen för att hiva en öl, kissa och ta sig tillbaka på platsen igen på 20 minuter. Då ligger jag hellre hemma i soffan och ser, om jag måste.
Tror att mitt anti, har med att göra att jag är uppväxt i en större stad med ett större utbud.
I Västerås hade vi ett tag både VIK i elitserien och VSK i högsta serien i bandy. När VIK åkte ur elitserien, så var det tråkigt men dödångesten infann sig inte hos hela befolkningen i Västerås. Lifes goes on!
Tanken på att Modo skulle hamna i allsvenskan, känns som om hela staden skulle gå under och bli ett nytt Atlantis; sjunka och stanna på havets botten som en legend.

Ni som aldrig har varit i Örnsköldsvik kan inte förstå hur stort hockeyn är. Troligen kommer jag att bli hotad efter detta men här kommer några exempel. OCH DU, det är MIN syn på det hela:
-  När Modo förlorat kan nästan inte spelarna gå ut för att de får höra allas analyser. Och det blir en slags landssorg dagen efter. Den pågår tills innan nästa match då alla VET att de vinner igen. Förhoppningarna är astronomiska.
- Vi som ska ha aktiviteter lägger aldrig en aktivitet på kvällstid när Modo hockey har hemmamatch. Igår var ett av passen på Friskis fullt dagen innan. Under gårdagen bokades det flitigt av på grund av hockeyn. Två timmar innan nersläpp var det 15 platser lediga. Min AiChi-grupp kommer att vara en måndag för då är det ingen hockey.
- Vår ortstidning och gratistidning bygger allt på hockeyn och dess spekulationer under icke-hockey säsong.
- "Om du är fd hockeyspelare, då kan du bli vad som helst". I vår stad är hockeyspelandet en merit. Ett exempel där är att Magnus Wernblom blev erbjuden ett toppjobb inom kommun för att sälja orten. Det slutade med att Magnus slutade för han ville sälja på riktigt; bilar.
- Magnus Wernblom har fått sin tröja upphissad i hockeyhallen, förlåt evenemangsarenan. Why? undrar många utifrån, det enda Magnus Wernblom vunnit är väl utvisningsligan?
- När min son spelade hockey och jag blev ansvarig för kafeterian. Då fick jag inte ändra på något koncept för "man gör som man alltid har gjort". I mitt fall har jag jobbat både inom restaurang och på kafeteria. Dessutom vet jag vad som kan sälja i en kafeteria. Egentligen fick jag inte ändra på något, men ni som känner mig........ När vi slog kassarekord på en hockeycup, ringde den ansvarige upp mig och skällde ut mig för att vi hade sålt för mycket. Tänk jag som trodde att han ville veta hur vi hade gjort för att öka försäljningen. Men nej, "vi gör som vi alltid ha gjort".
- Det är kanske dubbelt så många som spelar innebandy, jämfört med hockey. För 2-3 år sedan fick de en egen hall. Annars har de varit på i alla skoljympasalar i kommunen.
- Det nya ridhuset fick ingen cykelväg till byggnaden som ligger lite avsides. Det var några som bråkade till sig detta, och då ska ni veta att det är många som cyklar efter denna 70 väg som bla går till E4an. När det gäller hockeygymkillarna, då blev de förut hämtade med minibuss för att kunna komma sig till träningen cirka fyra kilometer bort. De på IV-programmet fick skäll för att de inte kom till skolan.
- Kvinnor i Modohockey är osynliga, om det nu inte är försäljning i bar, shop eller i matsalen. Vi hade en otroligt duktig kvinnlig marknadsförare, hon slutade. Det ryktades om att hon var rätt ensam kvinna i patriarkatet.
- I alla fall skulle det ju vara kul att gå färdigt ledarskap- och coachingprogrammet för att bli den coach som vinner hem det tredje SM-guldet till Modo hockey........ men just ja, jag har kompetensen men jag är varken man eller gammal avdankad hockeyspelare. Som gammal avdankad hockeyspelare kan du coacha i andra sporter. Vi som har varit aktiva i andra sporter, kan inte coacha i hockey för då har vi inte kompetensen. Logiskt? Ja, i Örnsköldsvik.

Tror att Modo skulle behöva använda detta ordspråk mer:
"Bra är bättres fiende"

OCH DU, jag har inte ens nämnt någonting om Foppa-guden. DET är ett kapitel för sig...

man kan vara trött för att man inte kan sova:
uppe länge,
sjuk,
sjuka barn,
snarkningar,
liv i luckan,
hund som skäller,
hund som gnäller,
andra djur som lever om,
musik,
dator,
tv,
snöskottning,
gräsklippning,
grannar,
inga grannar
med mera.

och så har vi den suspekta tröttheten:
vintertrötthet,
vårtrötthet,
hösttrötthet,
gravidtrött,
paltkoma,
depptrött,
energilös,
utmattad,
med mera

MEN jag har aldrig hört; sommartrött,
fast man då är uppe länge,
grannar klipper gräs,
det är folk uppe länge på kvällen,
det är fest hela natten,
båtar, cyklar,
mopedistligister,
man äter mycket,
förtär mer alkohol

nu är jag jobbtrött och skulle vilja vara ledig läääääääääänge.

Ibland får man information som man vill ha
ibland får man information som man inte vill ha.
Så kommer informationen som man förstår att den ska komma
men när man hör den då vill man inte ha den.
Eller man får reda på saker som man vet och
när den kommer är den som ett slag i solar plexus.
Vad gör man med alla information som man vill ha och inte vill ha?
Information på gott och ont
Att ha eller inte ha, det är frågan?

att umgås och träffas är julens stora kraft.
underbart när nära och kära tar sig genom
snö och kyla för att vara tillsammans.
att sitta och summera året och
det kommande året och
komma varandra nära.
ta igen det man missat när man
varit åtskilda under året.
även om de sociala medierna fört oss närmare
kan det inte ersätta det fysiska mötet.
och också umgås under andra former
såsom spel, pyssel och pussel.
och så mat, fika och godis är
en stor källa till umgänge.
tiden står stilla.
tills nästa stora tillfälle av fysiskt möte;
sommarsemestern.

I år kom jag mig iväg ensam till julottan.
Tänk att jag sitter där och är dötrött,
lyssnar på prästens ord och sjunger julsånger.
Och mitt i allt detta infinner sig julefriden.

Idag var det BARA -10 grader ute.
Allting är ju relativt.
Jämfört med att det är -30 grader
är det ju varmare.
Tänk att det är noll-gradigt ute
och sen blir det +20 grader då är det ju sommar.
Så idag när jag skulle ut med hunden
var det nära att jag varken tog mössan eller
överdragsbyxan på för det var ju ändå +20 grader
bättre än i torsdags.
Det var ju löjligt med vantar och
jag tycker att det var NÄSTAN sommar.

I alla fall har jag också tänkt mig hur jag ser ut
när jag gå ner för backen med hunden i kylan.
Småsteg, någonstans mellan myr- och tomtesteg,
småspringer jag nerför backen,
för att jag är livrädd att halka,
fast jag har skor som är omöjliga att halka i.
Helt plötsligt upptäcker jag att jag har ont i lårmuskeln,
för jag knäar och är i halvsittande ställning.
Ja, faktiskt i toalettsittande ställning.
Alltså går det att se mer fånig ut?

Kylan är mäktig, men är jag gjord för denna kyla.
Eller som Kicki skrev på fb;
vad hände med den globala uppvärmningen?

Dessa omorganisationer.
Idag skulle jag och kollega sitta och
jobba i olika dokument.
Dokument som vi bildade förra veckan.
Idag fanns de inte.
Hur gör vi då?
Söker! Tittar igen! Söker!
Till slut tar kollega fram stora sökarordet.
Och då hittar vi dokumentet i en mapp som
HON aldrig har sett.
I samma mapp finns dokument
som kommer från annt håll.
Mystiskt?
Nej, det omorganiseras.

Idag kom jag in i en affär och
såg en kvinna som jag träffar alldeles för sällan.
Hon är smart, glad och jag trivs med henne.
Varje gång vi ses kan vi liksom inte släppa varandra.
Vi följs ut och jag går med henne en bit på väg.

Hon stannar, vi tittar på varandra och sen säger hon:
vad jag blir glad när jag ser dig,
du ger mig så mycket energi.
att vi inte ses oftare.
Men i nästa liv ......

I nästa liv? Är det så vi ska tänka?
Det gav mig egentligen lite andrum
men också lite hemskt.
Hemskt att vi inte har tid i detta liv.
Andrum för att det kändes som vi nu får mer tid.
Tiden får utvisa om vi tar oss tiden i deta liv
eller om vi väntar till nästa

• att jag har nära släktingar som jag kan umgås med
• min man <3
• kvalitetstid med min mor
• att vi har fyra årstider
• att jag får hjälp och stöd på mitt jobb
• att kunna baka
• att kunna slappna av
• att sticka
• att få en ettåring som kommer emot mig med sina öppna armar och bara vill vara med mig <3
• att se sin man lysa av lycka när han får köra skoter på sin födelsedag

När barnen var små och vi föräldrar jobbade, började ordet kvalitetstid dyka upp.
Det vill säga att den tiden man spenderar med varandra ska vara superbra och ha ett innehåll.
Vet idag inte om det är så att vi jagar den tiden fortfarande.
Men i helgen har jag i alla fall haft kvalitetstid........med min mor!

När jag och mamma brukar träffas, då är det i regel en lunch.
Jag kommer med andan i halsen, vi äter snabbt och sen tillbaka till jobbet. ELLER
så är det så att hon vill ha hjälp med något, jag kommer dit i 10 minuter och sen ut igen. ELLER
jag behöver gå ut med hunden, alla sover hemma, jag gör en kombination; tar mor och hund på morgonpromenad.

När hade jag sist kvalitetstid med min mor? Jo, i helgen.

Vi har verkligen umgåtts även om vi har gjort en massa saker såsom bakat, varit ute med hunden, ätit och haft kalas. Men vi har haft en lugn och lång tid att umgås på under de tre nätter och "fyra" nätter som vi har bott under samma tak. Det konstiga är att jag gjort detta med min far sedan jag flyttade från min hemstad, och jag ha alltid prisat den intensiva tid vi fått, de få gånger per år vi träffas. Men varför har jag inte gjort det med min mor. Troligen för att vi bott så när och träffats så ofta.

Den roligaste upplevelsen i helgen
(förrutom att jag blev en ettårings idol)
var nog när jag och min mor skulle gå upp till en kyrka. Vägen var oplogad och lika så trapporna till kyrkan. Jag spårade i snön med snö upp till låren. In i kyrkan kom vi. När vi sen skulle tillbaka, vet jag om en genväg. Där var det brant och mer snö. Min mor är 75 år och inser ibland sin begränsning, helst med sitt ishias-ben. Det gör ju inte jag. Hon satte sig på ändan och liksom kanade sig ner för slänten. Jag garvade och hunden var överlycklig som kunde använda mormor-matte till en slags språngbräda för att kasta sig nerför slänten. Så synen var att där satt min mor längst ner i slänten med ett berg av snö mellan benen. Då fick jag gå tillbaka och lyfta upp henne, hålla om henne och skratta med henne. När vi sen kom ner till vägen kom en traktor med slunga och sprutade ett asmoln med snö på oss.....två gånger!
En lite tur som skulle ta cirka 20 minuter inklusive granrisplockning, tog oss nästan en timme.
Men vi har ett minne för livet och
jag hade kvalitetstid med min mor!

I början av 90-talet startade Mr Jun Kunno i Japan, denna form av vattenträning.
Ai Chi är långsamma, runda, enkla, meditativa rörelser i kombination med djupandning. Rörelserna flyter på i olika specifika mönster samtidigt som vi tränar både styrka och balans, med fokus på andningen och nuet.
Vattentäningen, som sker i varmvattenbassäng, hjälper dig att varva ner, öppnar upp blodflödet och gör dig avstressad. Effekten av träningen är att du sen ska kunna få energi till att klara av vardagen.

Troligen kommer jag att starta upp en grupp i februari via Sensus.
Du som bor i Örnsköldsviks kommun, håll utkik efter kommande annonsering.

En tidig onsdagsmorgon
från Torget till E4
på vår snö och
isfria gågata.

Vecka 50 år 2010

En vanlig onsdag på väg till jobbet.
Så här ser vår entre ut just nu.
Vi är i alla fall glada att vi har en toalett inne
också
som är kopplad till avloppet.
Vill bara säga att på "mellanvåningen"
i trapphuset står vårt badkar



Badrummet kan vara färdigt lagomt till jul.
Öch om vi då ska fira en dammfri jul
får vi nog tokstäda hela julnatten.
Visst var det så de riktiga humödrarna gjorde förr i tiden,
så att det på självaste julafton låg i migrän?
Tycker synd om min man i detta fall.

När vi flyttade till denna hyreslägenhet för två år sedan, stod det en handikappanpassad duschkabin i ena badrummet. Efter ett tag togs den bort och ersattes med ett badkar. Frid och fröjd!

När vi flyttade in var jag rätt less att alltid renovera och se till att det såg bra ut samt att det var helt i huset. Så när det "dök upp två gigantiska hål i väggen (eller det är faktiskt 4 små röda pluggade hål på en typ pissgul vägg), som döljts av kabinen, var jag rätt nöjd att se dem och konstatera; jag behöver inte bry mig!

Det tog nästa två år och sen blev jag less på dem. Sade då till min man att vi skulle spackla och måla väggen, göra en fondvägg helt enkelt. Icke, svarade min man, vi gör inget utan att fråga hyresvärden. Sagt och gjort. Hyresvärden kom in och blev rakt ut sagt arg, att inte dessa hål beaktats i slutbesiktningen. Naturligtvis skulle det åtgärdas och även taket i badrum två (eller ett) skulle samtidigt få en uppfräschning. Han hade inte folk just då, men i november skulle det åtgärdas.

November kom (och nu förväntar du dig att jag ska dra sagan om skräddaren och tummen, men icke) men ingen målare. Samtidigt började det stå fyra hantverksbilar på gården och det lyftes ut avlopp. Aha, tänkte vi, det är stopp i avloppet på andra sidan. Stackarna! Det bilades så vi fick skicka iväg hunden till mor för att hon inte ska hörselskadad, hunden alltså. I alla fall förra veckan mötte jag en hantverkare (de känns igen på dessa stora hörlurar de bär på huvudet, ovanför öronen). Vad ni lever om, konstaterade jag klämkäckt. Han log och sade att snart ska vi börja i våningen ovanför er. Det tog cirka 30 min sen talade de om att nu börjar vi. Deportering av hund skedde. Men du, vi ska komma till er också, men vi säger till i god tid.

I går morse hade jag fått ett mail cirka kl 9.09 som sade Ursäkta men vi har glömt att meddela er, men kan vi börja i med ert badrum typ nu. Vad svarar man då som hyresgäst, jo givetvis ja. Så döm om min förvåning när jag kommer hem igår efter jobbet och det är två hantverkare i typ fel badrum. Och de hade tömt det. De berättade att allt skulle bytas; avlopp, handfat, toalett, överskåp, vägg skulle målas och ny matta. Vi ska faktiskt få välja matta, vi har två val. Vilket jag tycker är lysande, ju färre val dessto bättre. De poängterade också att de gärna ville göra en snygg duschhörna till oss, istället för att bära tillbaka badkaret.

Så nu sitter vi här i byggdammet efter en dags bilande i cementen. Och det enda jag undrar är:
kommer min man att hjälpa till med en riktig storstädning igen, eller kommer han att säga; tänk om hantverkarna kommer och dammar ner om tre veckor?

I går hade jag och sonen en stor diskussion om vädret.
Alltså VEM är skapt för att leva i 15 minusgrader och blåst?
Nu säger alla att det är vinter,
men det känns inte som en bra ursäkt.
Jag vet att jag vill ha fyra årstider,
men jag vill inte leva i istiden.

......är att dö en smula..........

min lille son var en vecka gammal
när vi skulle ner på stan för att köpa mer kläder till honom
han låg i min famn och vi klev ut ur lägenheten
samtidigt kom grannens mamma ut
hon tittade på den lille och sade
denna gosse kommer många flickor att svärma för
men, svarade jag, han ska bo med mamma hela livet
sen bröt ett litet världskrig ut
grannens mamma skällde ut mig efter noter
hon anklagade mig för att vara egoist
det tog en stund att förklara att jag skojade
idag undrar jag inte om det jag sade var en riktig önskan från min sida
angående min älskade son

Händelsen ovan kommer jag ihåg så tydligt att det kunde ha varit igår. Men det var i början på april anno 1990. Då trodde jag verkligen inte att den dagen skulle komma, ATT han skulle flytta hemifrån. Men i min vuxna hjärna har jag förstått att den dagen kommer. Och så har jag då analyserat; WHY, är jag lite nedstämd? Min analys säger att jag har gått igenom en "skilsmässa". Jag har flyttats ifrån en person som har funnits i min närhet, som jag har bott med, som jag har bråkat med, som jag har skrattat med i 20 långa år. Vi har inte givit varandra löften, förutom vårdnadsinnehavet som förälder, men endå har vi haft en son- och morrelation i två decennier. Vi ska nu symboliskt ha klippt navelsträngen en andra gång. Nu går vi vidare och får tänka på att vår relation är fortfarande på hyfsad god fot. Och jag får stå bredvid och se min son leva i sin egen vardag på sitt eget sätt. Som mor hoppas jag, att vi föräldrar har givit honom verktyg och metoder till att kunna stå på egna ben.

Mina roliga, trevliga svägerskor;

Ingela och Martina.

Ingela o jag var på "husmoderssemester"

Utanför Martinas jobb o utsikt från Frösön mot Östersund.

Gågata o julbollar o stora Torget.

Åsså var vi på VM i skidskytte.

Med tanke på det dåliga vattnet var vi rädd

för att det skulle bli skitskytte.

Eller skidor fram och skit därbak.

Nu var det ju en finska som vann och det var ju skit i sig.

Å det gröna är upplysta traktorer

från yttre rymde........nä skoja bara.

Detta är en eldkorg alá Östersund.

Tydligen en symbol denna stjärna

i ett hjärta med en eld som flammar.

Här är själva arenan. Och så intervjuades

Magdalena Forsberg innan tävlingen.

Här är jag i minus 18,4 grader och ute i ca 2 timmar.

Rätt kall var vi alla kan jag inflika.

Detta är dock en ypperlig "tv-soffa-sport-att-se"

Det var inte lätt när vi såg start, målgång, skjutning och varvníng

samtidigt som det visades på storbild från tv och

en speaker som pratade fyra olika språk om vart annat.

Här ser du en bild från Frösön mot Östersund.

Pappa;

det som är som en vit strimma

lite vänster från mitten

DET är den upplysta stadion.

Åsså såg vi Birger - det stora sjöodjuret.

Skoja bara, det är bara en staty.

Men det kom ett amatörförslag om att

tömma hela sjön så att den blev fri från all ohyra

och för att kunna se var Birger bor.