Precis då...

Plötsligt så upptäcker jag att jag andas med vänster näsborre,
vilket betyder att jag är lugn.
Jag förstår ingenting.
Men pricis där och då känner jag att jag bara måste
göra "Trädets position".
Jag rotar fötterna,
böjer knäna,
rättar till bäckenet,
ut med handflatorna,
roterar axlarna bakåt,
tappar hakan och
bara andas.
Där på gångvägen mellan
Villagatan och Baldersvägen,
står jag med slutna ögon och
känner den kalla, sista januaridagens vind.
Det är det här som är meningen................


Måsten

I morse sade min dotter till mig när vi åt gemensam frukost:
- Snälla mamma, kan vi inte se en film tillsammans idag? Jag vill så gärna att du ska se "21".
Hmm, åsså kom det där samvetet med måsten.
- Ok, sade jag, vi städar skafferiet och kylen sen ser vi filmen.
Men oj, vad fort det gick när man är två som jobbar ihop. Vilket team vi är!
Sen grottade vi ner oss i ett likt "biomörker" framför Emmys dator och vi njöt av filmen.
Sen var jag ut med hunden och efter det lade vi oss i vår säng och
läste ur var sin bok.
En mycket lugn söndag för tre tjejor!
(Decibell tuggade ben emellan oss)


Tacksamhetslördag

  • att jag uppskattar ensamhet
  • att jag kan sova när jag är trött även om det är mitt på dagen
  • att jag försöker fokusera på en sak i taget
  • att vara här och nu
  • att jag har en familj
  • att försöka göra det jag vill och inte bara måsten
  • att min son ville bjuda mig på middag
  • att ha vänner
  • att få äta en snabblunch med Katarina
  • att få skratta åt en hundvalp
  • att inte bli upprörd över ALLT
  • att kunna promenera

 


Dagens citat

Den som säger att orgasm är det skönaste som finns,
har aldrig varit riktigt skitnödig.


Lördagsförmiddagen.

Sov som en stock i åtta hela timmar.
Vaknade och funderade över alla måsten.
Konstaterade att jag vill läsa min bok.



Efter en stund funderade vad jag ville göra sen,
hmmmmmm,
jag vill gå ut och gå med Decibell
innan frukost.
Hon var dock i detta läge.....



...fattar inte av jag har världens slöaste hund.
Eller är det något hon vill säga mig?

Väl ute tänkte jag på 
Här Och Nu 
när jag gick med mina broddar.
Tänkte att det kan vara en bra terapi denna morgon.
När jag gick där ner, ner, ner, ner 
för backen ner, 
känner jag att någon tar mig på axeln
fast det skedde igår. 
Helt plötsligt i min 
Här Och Nu-promenade dyker
axelminnet upp av Lotta från igår som sgäer:
Har du yogat i veckan? 
Just där i backen känner jag 
jag vill yoga!
Känner hur jag ökar takten för att jag är på väg någonstans.
Jag stannar upp och tänker;
varför har jag bråttom?
Jag hinner både ta 
Här och Nu-promenaden 
och yoga innan frukost.

Lång meditation och några få yoga övningar gör att 
jag inte är hungrig längre, 
och känner mig motiverad över att låta mig göra ingenting,
eller vad jag vill.
Min frukost blir 
gröna delikatesser, fetaost, purjolök, ägg, avokado och
ett stort glas vatten åsså boken



Hunden blir less på mig och lägger sig vid dörren 
för att vänta in någon annan familjemedlem.
Men hon får dras med mig. 

    

Vad vill jag göra efter frukost?
Sticka OCH läsa.....



Släpper stickningen.
Lägger mig i soffan och läser.
Decibell överger ytterdörren och kommer och lägger sig hos mig.
Hon har huvudet på min mage och där somnar hon.
Det brukar hon aldrig göra.
Jag släpper boken och njuter av hennes sällskap.
Tills semlorna börjar flyga framför ögonen.
Jag ringer kompis Carina,
men hon villl äta LemonOGinger-choklad.
Jag klär mig och hunden och går ner på stan,
tänker att jag köper en semla och går hem och fikar.
Men kommer att tänka på Kent som bor bredvid bageriet.
Ringer honom.
Semlorna slut så jag köper bakelser och går upp till honom.
Han bjuder på kaffe och vi surrar en stund.
Riktigt trevligt!
På vägen hem ringer min man och är lyrisk över skoteråkningen.
Jag ler när jag hör hans entusiasm.
Springer på kamrat Åsa.
Vi följs en bit och pratar om hur vi mår.
Går sen hem i blåsten och solen.
Funderar på vad jag ska äta till middag,
undrar var min dotter är,
funderar om min man kommer hem ikväll,
tänker på sonen som var ut igår.
Tills jag kommer på att jag vill vara på en
Här Och Nu-promenad.


Grinar


Jag sitter hemma och grinar
medan min dotter minglar med
Idolerna.
I handen har hon mingelbiljetter för två
och jag är ju INTE utvald.
SNYFT, FRÄS, SNUV

(Gugge, hon är sååååå lik dig,
helst när hon gör sig ordning inför kvällen)



Soff-Saga

Åsså kom mannen tillbaka för att höra hur det gick med kostymen.
- Den är inte riktigt färdig, kom tillbaka nästa vecka, sade skräddaren.
Mannen kom tillbaka veckan efter, för att höra om kostymen.
Skräddaren svarade;
- Det bidde ingen kostym, det bidde en tumme.


Den sagan har jag inte skrivit men nu skriver vi en soff-saga.

I början av december beställde vi en soffa, bord och en matta i typ färgen svart/grå.
Leveranstiden är sex veckor. Helt ok säger vi.

Sex veckor går och min man ringer till affären.
- Den har inte kommit. Den kommer om två veckor.
- Men det är ju inte sant! Ni lovade sex veckor inte åtta. Jag hör av mig nästa vecka och då bör ni ha fått ordning på grejorna!!!

Min man ringer i veckan och frågar hur det går.
- Men din soffa och matta har stått här sen förra veckan! Vi har inte hört av oss för att bordet inte har kommit.
Min man och son far för att hämta 2/3 av de beställda varorna.

Min man ringer till mig och frågar:
- Vilken färg beställde vi på soffan?
- Svartgrå eller typ grafitgrå, svarar jag.
- Okey, säger min man, jag tror inte det är rätt färg.

Han tillkallar chefen för stället. Som konstaterar att vi fått en färg på soffan som inte finns att få till just den soffan. De ber om ursäkt och undrar om vi vill ta hem den soffan för att ha något att sitta i tills vår kommer. Men min man avböjer och vill hellre ha kompensation för "sveda och värk". Han tar mattan och far hem.

Efter middagen så säger min man:
- Kolla mattan.
Jag kollar mattan och konstaterar:
- Denna matta matchar nog den beiga soffan som vi inte ska ha, inte till vår svarta som vi inte har fått.
Min son håller med.
Min man suckar och säger:
- Det sista jag sade på affären var, hoppas att mattan är rätt i alla fall.
- Du sade att du hoppades inte att det skulle vara 100 % rätt.

Just nu sitter vi i en gammal tremanssoffa under en jättelampa och väntar.
Fortsättning följer..........................

Lunchgäster



Första dagen som halvtidssjukskriven
fick jag ett underbart erbjudande av kamrat Katarina.
Hon tog med sin lunchsoppa för två och kom hem till mig.
Med sig hade hon inte bara soppa utan sitt nya tillskott;
dvärgpudelvalpen Zigge.


  

Decibell var hemma också och var mest tyst och snäll med den lille mannen på typ 11 veckor.




Min mans inköp

Som sagt så var vi på IKEA i söndags.
Om vi säger så, var det jag som körde ner.
Efter en korv fick vi typ 40 minunter på oss att handla,
vilket vi var tre som stirrade på min man och orkade inte ens kommentera.
Medan vi kollade listor var min man mer som ett barn som följer med;
han ville inte fika, men ville ha mer korv, provsatt alla soffor.
När vi kom till barnavdelningen då sade min son resolut;
- Pappa, här kan du stanna!
I alla fall så kom vi till lampavdelningen och då blev min man tyst,
pekade och sade;
- Den där vill jag ha!
Jag stirrade och sade;
- Okey, men om vi ska ha den i vardagsrummet, då ska vi nog ha modell mindre.
Han blev tyst, gick omkring och sen kom han med stora steg och en stor kartong;
- Jag ska BARA ha den! och lastade den på vagnen.
Så nu hänger en jättelampan Maskros i vårt vardagsrum
i väntan på nya möbler som är i propotion till lampan.






Bästa vän?

Mannen är kvinnans bäste vän!
Han hjälper henne när hon känner sig osäker,
tröstar henne efter en dålig dag,
inspirerar henne att göra saker hon aldrig trodde hon kunde göra,
gör att hon kan uttrycka sina djupaste känslor,
ser till att hon alltid känner sig som den vackraste kvinnan i rummet!
Låter henne vara trygg,
sexy &
oövervinnerlig.!
NEJ VÄNTA!!
Jag tänker på VIN !!
Det är ju vin som gör allt detta :-)

Lycka

- Mamma, på söndag när vi kommer från IKEA,
då måste ni skjutsa hem mig. Då vill jag att du stannar,
jag bjuder dig på middag och
så ser vi ett program som jag laddat hem
som jag tror att du kommer att gilla.
Vad säger du?

Ja, vad säger man som mamma?
Ett nej är otänkbart utan jag sade 
JA med ett stort varmt hjärta!

Så efter IKEA, skjutsade vi hem resten av familjen.
For hem till sonen.
Packade in alla grejor.
Satte upp nya gardiner.
Sen satt jag där på order i soffan.
Medan sonen bjöd på kolsyrat vatten och
vi såg på stå-upparen Bo Burnham(?)
en ung kille med snabb, grov humor
som passar mig och sonen.
Efter det började min son med maten,
vi tog våra tallrikar och hade en äkta
TV-dinner, samtidigt som vi såg på handboll.
Sen diskade han och slog på MTV,
för där såg vi sen på
Americas best danceshow.
Och i första pausen fick jag glass.
En underbar söndag med min vuxna son
hemma hos honom.

Lycka <3


Jag är så avundsjuk......

Vid middagsbordet idag, strålade min dotter och sade:
- Vet ni vad jag ska göra på fredag?
- Nej, säger jag, och strålar tillbaka.
- Då ska jag mingla med Idolerna på Scandic. Jag har blivit VIP-inbjuden av min kamrat.
Jag känner hur mitt stålande, äkta leende fastnar i något slags Joker-leende. Och jag hör mig själv säga:
- Vad roligt.............
Men hela min kropp säger att jag är avundsjuk. Sen fortsätter min dotter:
- Tänk jag som inte såg ett program av Idol, säsongen som gick.......
Då tänker jag på de få program jag missat under ALLA säsonger som Idol pågått. Dem som jag har missat har jag de senaste åren haft sms-kontakt med sufflören Kent. När han varit tvungen att göra annat än att se Idol, så har jag sufflerat honom. Till och med min kollega har blivit beroende av programmet.
Så nu sitter jag där som en dålig mor och är avundsjuk på min dotter. Känner att det är ju mitt behov att få träffa dem inte hennes. Samtidigt är jag för snål för att betala för att se dem när de kommer till Örnsköldsvik och uppträder i Lyan på lördag.

Men med värk i hjärtat får jag tänka samma sak som jag var en bänkrad från att träffa Lionel Richie backstage; jag var i alla fall nära någon som fick!


80-tal

Då är det dags för temadagar
inte för mig och min man
utan för vår dotter.
Vad tänker du på när du hör 80-talet?
plast
bara axlar
Flashdance
Fame
.................

Tycker att hon träffat rätt



(hon är lik min kusin som jag partade med under det årtiondet)

Ja, just ja,
min man fick en känsla också
när vi temade 80-talet:
gitarriff


Bäbis


Visst är det vackert
när detta är i rätt ålder!




Delfinklänning

Detta är MIN delfinklänning.
Denna klänning är en symbol
för mig som ledare i AiChi.
Det kändes kul när en "gammal" adept
uttryckte att det var underbart att se mig
i min delfinklänning,
för då är det AiChi.

 

Klänningen köpte jag i
Karon, Thailand
år 2005,
Den passar bra i värmen
i Paradisets rehabbassäng.


Glasögon igen


Jag brukar alltid att prova ut bågar ENSAM
med en kompetent person hos optikern.
Denna gång var jag tuff och
vi var helt överrens om att detta var min nya båge.
Jag hämtade dem på lördagen och
på tisdagen gick jag tillbaka och ville ha nya.
Det är ju liksom inte jag.
Varje gång jag satt på mig dessa glasögon 
fick jag känslan och längtan över att få bära kostym och slips.
Till slut frågade jag min man:
-Vad är det för fel?
-Du blir så maskulin!
Det var droppen och
jag förstod min känsla
för kostym och slips.

Sen hittade jag denna bild på Lars Orup
så förstod jag att jag måste byta.
Tre personer har nu sett mig i mina nya bågar och godkänt dem
Så om två veckor slipper jag känna mig som en Orup.


 

Visst är det lite TV-känsla över glasögonen?



Solen....

...och månen måste ju påverka oss mer än vi tror.

Nu när månen är full, tror jag att alla har kommenterat
dess skönhet. Och vi förundras över den,
fast den är full 12 gånger per år.

Idag när det dessutom har varit en vindstilla dag,
minus fem grader och sol.
Då blir alla glada och lyckliga.
Alla pratar om att
"snart är det vår".
När vi samtidigt står med snövallar på två meter
och vägarna är okörbara.

Vi njuter av att det är en timme ljusare nu
än för tre veckor sedan.
Alla törstar efter värme,
sol och semester.
Och det händer samma sak varje år.

Vad en måne och en stjärna kan göra skillnad på folks beteende
och att alla får en liten stunds lycka i januari,
det är väl något att minnas när solen steker och
det är +35 grader.


Frågor..........

Hur kommer det sig att jag träffar så många kvinnor i medelåldern som är så less på att jobba med saker som man inte har kompetens för? Hur kommer det sig att jag träffar så många kvinnor i medelåldern som vill utveckla saker på jobbet men får mer "lilla gumman, lugna ner dig!" än "ja, vad kul utveckla!"?
Vem har svaren?


Slalom

I många år har jag sagt att jag vill åka slalom igen.
Började fundera och jag tror sist jag åkte flera dagar i sträck,
kan ha varit 2001.
Men sen har det blivit typ tre dagar till från 2002-2005.
Alltså INTE mycket alls.
Men nu tänkte jag börja åka igen.
Det var tänkt redan i fjol.
I höstas fick jag erbjudande att få prova
Katarinas skidor, hon behöver nya.
Med tanke på att mina är sen 80-talet och
dessa är från detta årtusende så var ju valet lätt.
Jag lånade hela hennes utrustning,
men tog med mina egna pjäxor, också.
Lössnö i backen, lätt snöfall och jag får inte på mig pjäxorna.
In till uthyrningsboden och fick hjälp.
Väl på med pjäxorna trodde jag att de skulle mörda mig.
Men så är det ju, tänkte ja, att åka slalom.
När jag sen fick på mig skidorna, var de vallade.
I liften sen bultade mitt hjärta,
dels för att jag har stresshjärta,
skitnervös och
för att jag hade så himla ont i fötterna.
Sen kom jag upp på toppen.
Himmel vad brant.
Min dotter tog mig på en omväg med mindre branthet,
om jag så säger.
Halva backen och jag vill spy,
vad beror det på?
Dålig kondition, nej.
Bakis, nja.........
VAD?
I alla fall när jag är väl nere MÅSTE jag gå in till gentlemannnen i uthyrningsboden.
Han lovar att om jag byter pjäxor ska han ställa in skidorna.
Jag får av mig EN pjäxa.
Stapplande in får jag sen två gentlemän att stå på knä och
de sliter, drar och hugger av den sista mördarpjäxan.
Befrielsen är total.
När jag sen får på mig min egen pjäxa,
som jag dessutom kan spänna själv,
då är jag i himmelriket med en toffel.
Nu tror jag på mig själv igen.
Det visar sig också att mitt illamående försvunnit.
Tänk att jag hade så ont i fötterna så jag ville kräkas!
Ner, ner, ner sen för backen ner.
Min man har klagat på att jag är urusel i att åka i lössnö.
Nu förstår jag att detta också är en materialsport,
med Katarinas skidor går det som en dans och
jag njuter när jag "lägger en åtta" i lössnön.
Meditation sen i liften, lite folk, lössnö och 
underbart sällskap.
Min slalomdebut är gjord
och jag mår som ett riktigt slalomproffs. 
Denna dag är jag är inte bara bäst i backen, jag är snyggast också!
Äntligen gör jag något jag kan, utan att behöva toktänka

Glasögon

Gammal fråga:
Hur kommer det sig att hörsel är liksom en sjukdom
och hörselapparaten får du som hjälpmedel?
Men när det gäller dålig syn,
då får man minsann pynta en massa.
Nu ska jag klä mig asvarmt,
minus 21 ute,
ta bungypumpstavarna
och gå ner på stan för att
hämta ut mina nya, svindyra
glasögon


BFF

Best Friend Forever vad betyder det?
I min värld är det någon som man kan tal med om ALLT
och som finns där alltid oavsett.......
Men om man nu har massor av vänner,
vem är då ens BFF?
Eller som min kloka vän Carina sa till mig:
man han vänner till olika behov.
Det kan jag köpa:
jag har vänner som jag pratar med om ALLT
jag har vänner som jag pratar jobb med
jag har vänner som jag pratar NÄSTAN allt med
jag har vänner som jag pratar med om nästan allt
jag har vänner som jag lyssnar till
jag har ytliga vänner

Vilka vänner kan jag räkna bort?
Jag vet inte.
Men man kan ta "time out" från vissa vänner
och sen hitta tillbaka till när DE är redo för att komma tillbaka som vänner.
Och det finns vänner som man tappar och sen kommer tillbaka till
Och det finns vänner som man tappar och ALDRIG kommer tillbaka till.

sånt är livet..........................


Artikel om män och kvinnor och shopping

Män är på Mars, kvinnor på Åhléns

"Vi ses på Pub" säger hon och försvinner i vimlet innan jag hinner fråga vilken pub hon menar.
Julshopping på stan och jag inser att likheten mellan könen är vår tids mest omhuldade - och felaktiga - myt.

Skicka ut en man för att köpa julklappar åt barnen och han kommer hem med en burk skidvalla åt sig själv. Skicka ut en kvinna att köpa en burk skidvalla och hon kommer hem med halva NK.
Vi kan numer dela en whiskyflaska, till och med kolla en VM-final i hockey tillsammans, men när det kommer till shopping så öppnar sig en könsklyfta djup som Grand Canyon någonstans i trakterna av Åhléns parkering.
Ge mig en rabattkupong på revbensspjäll och jag fastnar redan i svängdörren och slungas tillbaka ut på trottoaren, där jag raskt måste uppsöka närmaste krog för att lugna nerverna. Men ge det i stället till en valfri kvinna och hon erövrar världen.
Är inte detta märkligt?
Att samma person som kan gå vilse på en campingplats i Nässjö förvandlas till en tvåbent stövare så fort det luktar utförsäljning på H&M.
Att hon som redan efter 20 meter i motionsspåret drabbas av akut benhinneinflammation, nu glatt plöjer som en snöplog i timmar genom hyllorna med paket över hela kroppen och av bara farten får med sig ett dockskåp hem till yngsta dottern.
Att hon som är så dålig på logiskt tänkande, så elegant klarar att planera sina inköp så hon b å d e hinner kissa och dricka latte med väninnan.
Just det.
När såg ni två karlar shoppa tillsammans senast?
Nej, vi är patetiska vingelpellar som irrar planlöst genom livets provhytter. Har ingen strategi alls. Saknar fullkomligt den psykiska styrkan, taktiska blicken och split vision som krävs för att göra shoppandet till en konstart.
Och så har det kanske alltid varit.
Gick grottmannen ut för att stena en mammut så kom han också hem med en mammut - inte med en murkla, lite citrongräs och en självdöd ekorre som vissa andra.
Konsumtionssamhället är skapat av kvinnan, det är min starka övertygelse.
Jag känner inte en man som har 60 par skor eller ens tre par jeans.
Går jag in i min garderob och ropar, så hörs bara ekot av ett antal ångestladdade eftermiddagar på stan.
Jag tänker nu föreslå julhandel som en gren i nästa vinter-OS. Kvinnor av alla nationaliteter släpps lösa vid en varuhusentré - Klara-färdiga-köp! - och återvänder en halvtimme senare med en garderob värdig Imelda Marcos. "Och där kommer fru Gustafsson ut ur skohyllan och klockan går mot 28,20 och jag tror vi har en ny vinnare... NEEEEJ! Där snubblar hon på en nappahandske och brakar rakt in bland ansiktskrämerna!"
Utanför står vi karlar och undrar vart vårt kreditkort tog vägen. + "Kråkguldet" på dvd. Äntligen ska en ny generation skrämmas från vettet. - Vetskapen att Fuglesang aldrig var längre från jordytan än 40 mil. Han kunde ju lika gärna ha åkt till Sveg...

 Av Petter Karlsson
petter.karlsson@expressen.se

 Publicerat 11 feb 2007 23:08

Uppdaterad 31 jan 2007 16:58

En känsla

Ibland är det dagar som är tunga
Ibland har man dagar som är lätt.
Idag har jag haft en tungtrött dag
som varit väldigt lätt.
Dels så sov jag länge i morse.
Jag hade ett mycket bra möte
med en annan studievägledare
och blev glad för det hon
utvecklat. Jag träffade en
kompis från förr och vi ska boka
in en lunch framöver för att prata.
Sen har jag träffat Sensus som säger
att vi har ett angenämnt problem.
Till vattenpasset AiChi som jag ska
ha, har så många anmält sig så att
vi måste säga stopp eller utöka med
ett pass till. Det känns underbart,
helst när det är något som jag tror
på och kämpat för att det ska komma
igång igen med mig som ledare.
Allting har en lösning och en framtid
bara det kommer i rätt tid......


Foto

Min kamrat Gun har en dotter som inte bara är en fin dotter
hon är också en otroligt duktig fotograf.
Kolla in hennes bilder och hennes klasskamraters på bloggen:
http://www.jagochmittdjur.se/

Ni ser vilka bilder som Izabell har tagit,
för hon har varit i Norrbotten och följt renägare.


Glädje

Ibland behöver man beundra andra under roliga former som imponerar....

Skönsjungande Jackson "kopior"
http://www.youtube.com/watch?v=R12QVtuB0_Q

MC Hammer dans i affär!
http://www.youtube.com/watch?v=AwzN4633mpI

Bounce intar Sergels Torg
http://www.youtube.com/watch?v=V3dh0HcnBnw


Dagens historia från kära kusin

Igår kväll diskuterade jag och min fru det ena och det andra.
Efter en stund kom vi in på ämnet gällande dödshjälp.

Jag sade till min fru att om det någon gång skulle hända mig något så tillåt
inte att jag liggandes får föda från en flaska, att hon bara ska stänga av alla apparater som håller mig vid liv.

Då reste sig min fru, stängde av TV:n, kopplade ur datorn och hällde ut min öl i vasken.

Kvinnor är snabba på att ta livsviktiga beslut!




Bussåkning

På långfärdsbussen kan det hända mycket,
så mycket att jag och min klasskamrat
skrev upp alla händelser under de tre åren
vi pendlade till studierna i Umeå.

Vad är då så speciellt?
Vi har sett varaner,
glömda väskor,
hört på folk som kan tidtabeller utantill,
folks som talar högt i mobilen så man hör allt,
även en kvinna som berättade vad som hände på konferensen
kvällen innan.

Idag trodde jag att jag träffade en som var nyfrälst.
Här behövde ingen tjuvlyssna för de pratade för hela bussen.
Men efter mycket om och men förstod jag att kvinnan
som berättade inte var nyfrälst, hon hade varit på rehab
droger eller sprit, vet jag ej
Hon hade varit drogfri i tre månader
Hon berättade hur hennes liv hade förändrats dessa månader,
hur hennes relationer var, hon berättade om alla fördelar om att vara fri.
Lyckan var så där euforisk som smittar.
Kvinnan malde på tills dem som hon pratade med skulle kliva av,
DÅ såg jag VILKA hon pratat med;
två som troligen skulle behöva göra som hon.


På g?

Natten som var, var nog den första natten på länge som jag sov ordentligt,
och jag har inte tokhostat.
(samband?)
Så det blev att testa kamrat Guns Bungy Pump-stavar till jobbet,
vidare till Friskis där jag städade,
vidare till yogan,
(där jag var dagens kylskåp alla kategorier
dessutom låg jag på jordens dragningskraft,
för när jag gjorde skulderstående då föll
magen ner över halsen och halva ansiktet
och dåååå är det svårt att andas)
sen hem igen med stavarna upp för hela museébacken.
Känns som om träningen kommer till mig nu.
Så jag har bokat in spinningpass på onsdag morgon kl 07:00
och sen vattengympa på fredag morgon kl 07:00
Törs jag säga att jag är på gång eller
blir det ett bakslag?
F-n Ulrika, tänk positivt!!!!!

Lååååångvecka

Tänk att jag gör samma fel varje "jullov". Massor med ledighet och sen börjar jag med en helvecka att jobba. Hur tänker jag? Kan det vara så att min hjärna är lite kall och svårstartad. För när det gäller sommarsemestern då är det självklart att gå en onsdag och sen börja en onsdag, måste bero på att hjärnan då är uppvärmd. Då har man liksom två halvveckor, en före och en efter semestern. Det känns ju faktiskt som man får två veckors semester till, nästan. I alla fall blir det inte lika jobbigt den sista och första veckan före och efter semestern. Men det kommer ju en julledighet till hoppas jag, lite senare i år. Kanske jag redan april, när jag söker till sommarsemestern, ska lägga in om jullovet redan då. Hmmm, tål att tänka på!

Dagens ordspråk

"Tänk vad mycket man hittar när man söker något annat"

Det citatet finns på en avdelning på kommun.
Och det har jag tagit till mig.

Idag tömde jag en låda,
för att fylla med annat.
Och DÅ hittade jag min tygsax
som varit borta sen vi flyttade hit
för två år sedan.

Tänk på ordspråket nästa gång du söker en sak,
men hittar något helt annat som du sökt
eller inte sökt tidigare,
men som du blir glad av när du hittar.


Musik-minne

Min son tycker att vi som är 27+ inte kan
texterna till musiken som våra idoler skrivit
som idag har blivit populära igen, typ Ozzy.
Kan hålla med honom, men jag har också
funderat på varför det är så.

Igår blev vi kvar framför tv och
där var programmet om Hasse Alfredsson.
Intressant man faktiskt som snat ska fylla 80 år.
När de började spela hans och Tages musik upptäcker
jag att jag kan liksom texterna till hans låtar;
Änglamark
Stetsonhatt
Totte
Ett glas öl
När sen Gösta Ekman säger att de jobbade ihop
i cirka 25 år med olika filmer, revyer etc
då är det ju inte så konstigt,
jag är ju uppvuxen med musiken genom
mina föräldrar.
De ligger som i ryggmärgen, alla texter!

När jag sen för några år sedan,
så där 5-10 år sedan,
(tror vi var 17)
var hos kära kusin i Skellefteå
hade de lejt Bony M.
Just ja tänkte jag, jag kommer ihåg
MaBaker, ingen annan låt.
MEN när vi står där och diggar i en timme
kan vi texterna till alla låtar!
De liksom finns i ryggmärgen.

Björn Skifs till stan i slutet av oktober.
Trevligt sällskap gör att jag hänger med!
När han sen sätter igång och sjunger då
är vi alla med på alla texter utom tre
(fyra då, för när det var sjöng prinsesslåten då stod världen stilla och vi gapade, rös och njöt av scenshowen)
Texterna satt som i ryggmärgen.

Så alltså det vad jag lärt mig är att jag är skitdålig på texterna till hårdrockslåtar
för jag är inte uppvuxen med den musiken.
Jag har dem inte i ryggmärgen.........


6 januari

Vaknade före f-n i morse, klockan 5, när Decibell ville ut.
När sen min man klev upp 45 minuter senare var jag uppe före honom.
Det kurrade både i min och Decibells mage.
Jag tvingade i Decibell fil, själv tvingade jag mig inte i filen.
Min man for till jobbet,
vi har olika uppgifter så här på trettondagdagen
och i snökaoset.
Frukosten gjorde att jag kunde sova tre timmar till.
Då väckte Decibell mig igen. 
Tydligen klass två varning ute.
Gissa om jag blev snopen när en man kom med
en joggingvagn, joggandes i typ en decimeter djupsnö och
snövallar. Vi är olika.
Jag och Decibell hade fullt upp med att gå på den oplogade gångvägen.
Blev otroligt sugen på Janssons frestelse och
ringde min kära mor för mat och för en liiiiite sen julklappsutdelning.
Hon fixade skjuts i snökaoset och kom och åt lunch med mig.
Vi trotsade vädret och gick ut innan kaffet.
Under kaffet kom tomten till min mor.

 

Min mor hör till den generationen som älskar julklappar.
Hon river upp paketen och
givetvis sparar hon både pappret och snörena.
Sötmamma!

 

Till middagen som bestod av korvstroganoff och ris
hade vi sällskap av min man och min dotter.
Här passar vi på att ta ett tre generationskort.
Alltså kolla att vi klätt oss i samma färg, vi är lika!

 

Just ja, min man och jag firar idag 27 år tilsammans.
Lite humor har vi kvar, lite kärlek finns kvar och
vi håller nog ihop i morgon också.
Kärlek <3


Borta/hemma

Borta bra men hemma bäst
heter ju ordspråket som jag funderar på.
För mig skulle det kunna vara
Hemma bäst men borta näst bäst.
Å andra sidan när någon pysslar om en och
lagar mat åt en typ som på semester kan det bli
Borta bäst och hyfsat hemma.
För att det ska bli bäst hemma skulle man ju
behöva ha en slags bortakänsla.
Jag menar att inte ha alla måsten och
behöva ha fullt ansvar för hushållet.
Modernt kanske det skulle vara
Om det är jämställt hemma och man har många vänner och snäll släkt,
då spelar det ingen roll om man är hemma eller borta.
Det kanske bli så där som man säger i utlandet:
Där jag lägger hatten, där är mitt hem.
Avgjort för mig.
Jag tar det sista alternativet,
för då kan det ju vara bäst både hemma och borta.


Mer av tiden i Västerås




Min älskade far; Jean Paul i sin älskade jobbarjacka.
Tagen när vi är runt och kollar läget...och snön....
och veden <3

 Mina kära vänner Maria och Jan och deras två hundar; Tessy och Zigge på promenad i ett snöigt Västerås och massor med minusgrader. Det blev en promenad på sju kilometer i underbart vinterväder. 
Det är underbart att ha en sådan BFF som Maria, som har känt mig sen jag var barn. Och att hon fortfarande vill umgås med mig?!?! En sak till, hennes man har också blivit en vän, inte bara till mig utan också till min man.
Det är underbart med vänner som gillar en, trots alla fel och brister.
Men det är väl just därför de är några av mina absolut bästa vänner. 
Sen är det ju en bonus att de har börjat spela golf...;)

  Efter promenaden blev det glögg och jag blev vägledare
(vilket jag älskar och gör det gärna på fritiden också).
De fick jobba hårt för att hitta alla de rätt egenskaperna.



Hoppsan hoppsan, här kom min trerättersmiddag som SJ bjöd på. Fantastiskt gott!

Just ja, jag hann ju med en socka, nej två sockor, till min kära dotter.....

 ...och en mössa till min käre son.
(men var är torgvantarna jag stickade till svägerskan?)

Hann också med lite shopping på bland annat IKEA.
Hann också med att äta ute och hälsa på en tjej som fyllde 25 år
(ja, jag känner faktiskt så unga personer, även om jag nu bara hängde med andra)
fick också se en fantastiskt fin lägenhet i city.
Det var också en slags retreat att se utsikt, lägenhet och träffa trevliga unga människor.

Tack alla som gjorde min vecka i Västerås till en lugn, underbar och minnesvärd tid.
Ni finns i mitt hjärta!

Nyårsafton 2010

En fantastisk dag
den sista dagen, år 2010.
Även om jag saknade min familj
och vänner i Örnsköldsvik,
måste jag säga att jag hade en mer lugn och
avslappnad nyår i min hemstad Västerås.
Det var en retreat-nyår.
Vilket jag behövde i stora potioner.....



När det gällde potioner bjöd den fantastiska kocken Vibeke
på lammytterfilé som skulle lindas in som en smällkaramell.
(Även om vi undrade mycket VAR ytterfilén på lammet sitter)



Jag fick assistera vid middagen genom att göra
Tinas djävla potatisgratäng, som är fantastiskt god.
Såsen till kan jag bara säga;
himmelskt god.
Det var så där gott att jag inte ville äta upp
utan bara sitta där och njuta enda in på det nyar året.



Här är mina nyårskamrater.
Visst är de underbara,
min Vibeke och min far!
<3<3<3

    
  

    Åsså var katten Gustav och Sabina med i huset,
och hunden Atlas var också på retreat i huset
undan alla smällare.

    

På tolvslaget var Jean Paul och jag ut för att se alla raketer.
Men snö stod som spön i backen, och avtrycket som blev av alla fyrverkerier
var typ att någon stod och tog kort.
Alltså bara en massa ljusblixtrar.  
Så vi vandrade in till Vibeke
så där lagomt för att höra nedräkningen på Skansen.

GOTT NYTT 2011!

 


Bilder från Julafton

Tänk att vi fick se solen på Julafton,
och det var minus 25 grader ute.
Inne var det mer plus 30 grader.

 

Här kommer Emmy i full färd ut i skoterspåret.
En riktigt bra julafton för henne!

 

Innan tomtarna kom
passade vi på att julfika lite



....och här kommer
TOMTEN OCH HANS NISSE!

 

Spänd förväntan inför den
obligatoriska julklappsleken.
I år var det nog 50 paket!


SJ i mitt hjärta

Tänk att alltid när jag ska ut och resa är inte bilen ett alternativ.
På vintern är inte flyget det heller, alltså blir det tåget.
Det är liksom ett äventyr.
Du ska veta att jag följt SJ turerna som varit i vinter
i och med att jag själv skulle boka mellan Örnsköldsvik och Västerås.
Priset blev 456+320, inget att fasa över tycker jag och kastar mig ut.

Resan från Örnsköldsvik till Västerås:
Jag hade trevligt sällskap av ung man som är proffs i pingis i Söderhamn på bussen mellan Örnsköldsvik till Sundsvall. Oj, vad jag lärde mig mycket om sport, och han var dessutom en hängiven Modo-fan
(tänkte tipsa honom om min blogg om Modo hockey, men avstod)
På tåget från Sundsvall hade jag sällskap av ett par underbara pensionärer. Han hade glimten i ögat och kunde verkligen skoja om allt han skulle göra, enligt frun. Rebell var han när han inte åt i den ordningen hon tyckte.
I Uppsala blev det lite panik när vi kom in på spår åtta och de hade talat om att tåget till Västerås stod på spår fem och väntade in oss, när vi var tio minuter sen. Av tåget och det enda jag ser är Uppsala. Kastar mig på konduktören och hon säger att spår fem är bakom tåget vi kom med. Men HUR kommer jag dit? Måste springa ner för en lång trappa, med fyra kollin, upp för en annan lika lång trappa, ser att det står spår 1-5 och rusar ut på perrongen. DÄR står det bara spår 1-4, tvärnit. Paret bakom mig nitar också och där står vi och fattar inte var spår fem är. Helt plötsligt skriker killen "Jag har hittat spår fem!". Vi gör en vändning på 180 grader och springer bakom uppgången vi kommit upp för och där står tåget.
Vi är cirka tre minuter sena. Där står min älskade far och är lika förvånad som jag att jag är i hyfsad tid.
Tack SJ!

Mellanspel
På nyårsdagen före klockan elva får jag ett sms från SJ som säger att tyvärr, sorry men ditt tåg på tisdag är inställt. Var vänlig kontakta SJ. Slänger mig på telefon och får prata med Åsa (?). Åsa är lätt förtvivlad för min skull och undrar om jag kan åka tidigare eller senare den dagen. Jag upplyser henne om att jag har ett bokat tåg mellan Västerås och Uppsala och det vore bra om jag kunde synka med det tåget som kommer in 15:45.
Då säger Åsa:
- Vad tror du om jag bokar om dig hela vägen?
- Ok, säger jag.
- Är du allergisk mot mat?
- Va? undrar jag i och med jag förstår inte kopplingen; matallergi och tågbeställning.
- Du Ulrika, skulle det var ok om jag bokar in dig på ett tåg två timmar senare och så får du första klass med middag serverad vid din plats. Vad tror du om det?
Hmmmmmmmmm:
- Ok då, svarar jag.

Resan från Västerås till Örnsköldsvik
Resfebern sätter in. Lite trött, ont i magen och irriterad. Slänger mig på tåget med fyra stora kollin med hjälp av min far. Resan går lugnt tillväga. Får dock reda på att tåget till Sundsvall är jätteförsenat Suck!
Tåget är 40 minuter försenat. Men min man uppmanar mig att tänka positivt, så tåget blir bara 20 minuter försenat.
Står där i Uppsala på denna ologiska, nya perrong och station, och i min värld har jag full kontroll; avgång 17:25 från spår 7n. När jag tycker att mitt tåg ska komma upp på visningsskylten kommer ett annat tåg upp, cirka fem minuter innan avgång. Rusar in och kollar på tavlan och där står det nu att tåget går från spår 7s. VAR finns det spåret? Nu är det lite panik, kontrollbehovet är inte tillfredsställt! Rusar till en lokförare som informerar oss om att vi är på rätt spår. Que? Rusar till en konduktör, som säger att 7s är längre ner på samma spår. Rusar cirka 150 meter och där står det "Här börjar spår 7s". HUR ska man veta det? Får också reda på att s och n är söder och norr. HUR ska man veta vädersträck när man glömt kompassen hemma och en app med kompass finns inte i min mobil?
Tåget rullar in och jag ska ju längst bort med fyra kollin, i snömodd och långsamtgående personer framför. I alla fall kastar mig på tåget, samtidigt som det börjar rulla. Det känns så i alla fall. Hittar min plats i "första klass". En ensam fåtölj, vid fönster och jättestor plats. I Like! Hinner bara sätta mig så kommer konduktören och hjälper mig med bagaget. Han kollar biljetten och konstaterar att jag ska till Örnsköldsvik, vilket inte är bra på grund av försening. Men konstaterar också att jag ska ha en TRErätters middag serverad vid min sits. Klockan är 17:30 och min middag kommer serverandes till mitt bord. Riktiga bestick, porslin, varm mat under "täcke" och en man som önskar mig smaklig måltid.
"Just nu är jag "prinsessan på sj".)
Menyn har Leif Mannerström komponerat för SJ, och består av:
Kräft  och krabbskagen med stenbitsrom
Fläskfilégryta med stiltonost (och ris)
Mandel o ch hallonkaka
Till det får jag en ramlösa och knäckbröd med ekologiskt smör.
Lyx!
Efter middagen kommer han och undrar om jag vill ha kaffe. Ja tack säger jag och känner mig mer nu som en prinsessa.
Stickningen åker.
Får reda på att vi är cirka en timme försenad. Vi som ska norrut får ta bussen 21:40 från busstation. Jag undrar om jag ska släpa mina fyra kollin i snön de cirka två kilometrarna till busstation. Konduktören ser skeptisk ut, återkommer och berättar att vi får åka taxi. Mysig! Men planerna ändras och det kommer ett tåg efter oss så en ersätttningsbuss har satts in från tågstation klockan 21:30. Mysigt!
Snön vräker ner i Sundsvall.
Busschauffören står på plats när vi anländer och det är bara att kliva på klockan 21:05. Han är dock bekymrad över att jag ska till Örnsköldsvik, en ska till Ullånger och en till Umeå. Liksom alla andra ska till Kramfors. Hur ska han lösa det? Han och SJ löser det genom att fixa en taxi i Härnösand till oss tre.
(Prinsessan fnissar)
Taxin anländer till Örnsköldsvik exakt en timme efter ordinarie tid. Och där står min dotter och hämtar mig.

Prinsessan av SJ har anlänt och är nöjd efter ett äventyr i Sverige, i verkligheten år 2011.
SJ i mitt hjärta för evigt
(kanske inte för evigt, men en stund)

Naturen

För mig är det fortfarande fascinerande med naturfenomen, positiva sådana. Idag har jag sprungit upp och ner för att hålla koll på solförmörkelsen. Konstigt att se hur skuggan faller som en gardin över solen, men mäktigt.
Läser också bondepraktikan för att hålla koll på vad som ska hända. Det väder som var på nyårsdagen talar om hur vädret ska bli i augusti, grått och snö kan ju i och för sig vara tråkigt i augusti, men jag ska hålla koll.
Sen är det detta med rönnbären. Hur kan rönnbären veta hur mycket snö som ska falla, tre månader innan det börjar snöa? Om så är fallet, hur kommer det sig att vi inte i så fall har mer koll på naturen för att förbereda vintern? I alla fall skulle ju alla trafikverk och snöskottare leva efter naturlagarna och på så sätt spara pengar åt start och kommun.
Å andra sidan lever ju indianerna, och fler naturfolk, efter alla dessa naturlagar och kan verkligen läsa framtiden.
Tillbaka till bondepraktikan och spå framtiden! Eller är det så att vi har rubbat naturen och dess skrivna lagar?

Längtan

När jag var liten längtade jag efter lördagen; min godisdag.
Eller jag längtade till julafton för att träffa tomten.
Spela kort med farmor.
Lite äldre, så var det väl pojkvän eller skollov jag längtade efter.
När min man resjobbade, längtade jag efter honom.
Ett tag i mitt liv längtade jag efter ett träningspass.
Att slippa ha värk i ryggen har också varit en längtan.
Att amma var en längtan.
Under småbarnstiden längtade jag efter "egentid".
När jobbet blev för mycket längtade jag efter ett annant jobb.
När jobbet är som roligast kan jag längta till nästa gång det ska utföras.
Sen kan man ju längta efter saker som typ en ny soffa.
Längta till fredagskvällen med familjemiddag.
Eller längta efter en god middag.
Längta efter att få resa.
Faktum är att fast jag är gammal kan jag längta efter mina föräldrars närvaro.
Nu kan jag längta efter balans i livet, min älskade hund, min käre make eller mina underbara ungdomar.
En annan sak som slår mig är att jag nu har blivit så gammal att jag kan längta efter utvalda vänner. Jag har dessutom blivit så gammal att jag kan välja vilka som ska vara mina vänner. Och jag längtar efter dem i olika situationer och olika gånger.
Vad längtar jag efter idag? Att få träffa några av mina BFFare. <3

Tacksamhetslördag

Bokslut med tacksamhet för 2010:
- att träffa arbetslösa människor med så många åsikter som jag får ta del av.
- att träffa nya människor som vill höra vår projekthistoria
- Tjejligan, för att vi kan fortfarande träffas och umgås under trevliga former.
- Friskisosvettis personal
- Hjälpsamma människor
- Min käre far och hans sambo
- att få vara med djur
- att slippa klockan, slippa passa tider
- att kunna smsa
- SJ
- kommunikationsförmåga
- stickning
- god lyxig mat i hemmamiljö
- se sin stad med nya ögon
- en hjort som äter utanför fönstret
- att ta det lugnt
- att stanna upp och se hur vackert ljus det är över gärdet
- umgås med sin familj
- längta efter sin familj

Tack 2010


Nyårsafton 2010

Vaknade vid kl 8.
Öppnade gardinerna och där var det som ett vykort.
Snön, solen som var på väg upp och det vackra skenet.
Långfrukost med trevligt sällskap.
Yoga ensam tills jag blev varm.
På det en långpromenad.
Lunch med blodpalt, lycka och ovanligt.
Mental stickning.
Matlagning.
Underbar middag med
lammytterfile, Tinas djävla potatisgratäng, sås och sallad.
Mysigt!
Mer stickning, konversation och tv.
Sms med nära och kära.
Sen ut kl 23.50,
men himlen är full av snö,
inga raketer syns.
Gick in och såg 12-slaget från Skansen,
med full vintermundering på.
Glada tillrop.
Bloggen.
Och nu;
Gott nytt 2011 och god natt
med skotträdd hund och
ett nytt år att vakna upp i.

RSS 2.0