Sommarn kom
Så efter jobbet
fixade vi picknick och
for till havet.
Dit hade inte sommaren kommit idag.
Havet kyler.
Men skam den som ger sig.
Vi åt,
drack kaffe,
njöt av saltdoften och
havet innan vi for hem igen.
Mat till människa och hund
Mannen och havet
Morgonsur
min dotter och hennes kamrat,
tassar i köket.
Jag kliver upp och möter dem med ett leende,
ett godmorgon
och frågar om de är laddade inför "klassresan".
Dotter ger mig en blick,
och jag faller död ner....
känns det som.
Kamraten ler vänligt och säger ja.
De sätter sig för att äta frukost,
kamraten ler,
drar ett skämt.
Dottern fastnar mitt i skedtaget till munnen,
ger kamraten en mycket kylig blick.
Kamraten utstöter ett ojdå och
ler lite förläget mot mig.
När de sen ska iväg,
SER jag att min dotter
PLIKTSKYLDIGT backar in resväskan,
kommer emot mig och
hon ger mig en kram,
bara för att.
Måste säga att kamratens kram
var mer kärvänlig.
Min man skjutsar dem till bussen.
Han kommer hem och
jag säger att hon har då ett himla morgonhumör,
fortsätter och säger att hon är lik sin far.
Min man ger mig en mycket förvånad blick,
han har ingen ANING om vad jag pratar om.
Då skrattar jag...........
På väg
Min man har varit på Justerö och spelat golf i värme och sol under helgen. I går morse var det ett hån att solen sken så här på måndagsmorgoen och det har varit kallt elände hela helgen.Det såg dessutom varmt ut. Hunden ville fort ut och det betydde att min man stod vid bilen när jag kom. Han skrapade rutorna för de var täckta av is, och han svor. Jag skrattade och påminde honom om att det BARA är 21 maj.
Morgonen var trots allt vacker,så jag var tvungen att fota.
Tre bilder som är tagna på min väg till Friskis, för att vara med på ett Skivstångspass med urgulliga Mia.
Självfallet är salongen som Linnea har och där min dotter jobbar. Dottern har närmare än jag till jobbet och jag har fem minuters gångväg.
Hela dagen var solig och på kvällen var vi en promenad med en lite opigg hund. Väl inne ville jag inte se på "Simsons" och "Family Guy". Jag måste då ringa Carina. Vips var min man och jag där på promenad. Tjejerna med stavar och killarna efter utan stavar. Härligt att vara ute i lätta kläder.
Nyhet?
Söndag
Vaknade
Frukost
Blogg
FB
Hundpromenad
Bort
Fönsterputs
Dammsugning
Hem
Mat
Bort
Fika
Hundpromenad
Hem
Friskis
Spinningpasstest
Hem
Dusch
Mat
Hundpromenad
Hunddusch
Hundborstning
Hockey
Crunschies
"B Jons-film"
Skivstångspackning
Sängengång
Sängvridning
Sova
2 gånger 50
Åsa bjöd in mig och min man på sin och sin sambos 50 årsfest.
I hela mitt hjärta kände jag JA,
men kände också att jag skulle nog hälsa på i Västerås.
Min man spelar golf i mellanSverige.
Nu orkade jag inte med logistiken till Västerås,
så jag valde festen.
Åsa är en person med ett mycket stort hjärta,
en person som alltid tänker på andra först.
Nu har hon börjat tänka på sig själv,
UTAN att glömma bort andra.
I alla fall, sagt och gjort,
plockade in Pernilla och Leif i bilen och
for upp till Molidens pub.
Tror inte jag varit så nära dansbanan,
för 30 år sedan hörde jag ju till dem somvar ute på parkeringen.
I alla fall kände jag inte många,
men Pernilla kände väl sig lite ansvarig för sin chaufför,
så jag fick sitta med dem.
Och tänk vad trevligt jag hade,
fast jag var nykter och inte kände många.
Jag klev helt enkelt utanför min trygghetszon,
kände jag!
När dansen satte igång fick jag dock lite panik,
det är ju liksom inte min grej.
Det roligaste var att Per,
som satt mitt emot mig,
kände likadant och
vi funderade på hur vi skulle kunna undvika dansen,
i största möjliga mån....
Men när en 22åring kom och bjöd upp tant Ullis,
kunde jag inte nobba.
Det var riktigt gulligt och trevligt och
utanför trygghetszonen.
Likt Askungen for vi hem vid 12.
Tyvärr precis när de skulle öppna presenterna.
Såg dock en present som Åsa öppnade tidigare
en present av sina söner;
en greenfee och lunch på Bro Hof.
Liiiite avundsjuk blev jag,
erbjöd mig att gå och bära hennes bag när hon spelar där.
Själv är jag för dålig för att ens slå ut en boll där.
Nöjd o glad går livet vidare tills nästa fest!
Kläder ?!!?
fest för 2 gånger 50-åringar.
Känner då att tshirt och jeans kanske är lite fel.
Det är då jag upptäcker det;
min kropp och ansikte är osynkat med garderoben!
Hur kommer det sig att jag idag,
samma dag som festen,
ska upptäcka det?
Å andra sidan har väl en kvinna
aldrig några kläder.....
Men då har jag ett trix,
jag lejer min personliga stylist!
Tyvärr lite försent känner jag nu,
hon sitter nämligen i en bil på väg till Birsta city.
För hon har inga skor till examen!
Konstaterar;
snart 50 år och måste klara sig själv,
mycket jobbigt.
Nu har jag vräkt ut hela min garderob,
dotters garderob och
mixat ihop någonting som funkar,
och det känns som bekvämt för mig,
utan att jag ska panikaåka till stan.
Då upptäcker jag nästa problem,
vilka skor matchar?
Efter mycket ångest har jag bestämt mig för att ta ett par,
pusta upp dem och sen bara ha trevligt ikväll.
Känns bra och billigt blev det;)
Sen är det ju bara det där med smink och hår....
Fredagen
Tidspessimisten jag,
tog med mig "andra frukosten" igår,
när jag skulle till veterinären för att ta stygnen på Decibell.
I samma veva tog jag med mor,
inte till veterinären
utan till närliggande vårdcentral.
Båda besöken var klara på 50 minuter,
jag hade räknat med tre timmar...
minst!
Mor var trött och less,
så hon ville inte fara och fika.
Fick själv hitta ett eget fikaställe och
valde då familjen Lindströms.
Där blev jag lovad frukost,
i utbyte mot att jag gick ut med deras hundar.
(Egentligen tror jag att det var ett straff
för att jag kom och väckte dem klockan nio,
på förmiddagen!)
Sen hann jag med ett förtvivlat krossat hjärta.
Vilket fick mitt hjärta att känna den förkrossade smärtan.
Sen var det dags för dagens träningspass.
Det första på 14 dagar!
Ett spinnlunch-medelpass på Friskis.
Tog det lugnt och njöt av att få träna.
Hem och åt, duschade och levererade mat till dottern.
Tillbaka till Friskis för möte med min underbara spinningfadder Tania.
Vi igenom en massa praktiska saker, passet och annat.
Hann också lyssna igenom mitt pass och
konstatera att det behövs korrigeringar.
Sen var det dags för lite styrka med skivstång.
Oj, vad svag jag blivit på 14 dagar!
Hem och åt, duschade och pratade med dottern,
innan avfärd till Lindströms igen.
Denna gång för en smak av Italien <3
hemmagjord Tiramisu.....
Gudomligt gott!
Ut med hundarna igen innan det var dags för kortspel;
Gin Rummy.
Vilket jag idag fick vinna!
Jippi!
Kan säga att det är mycket sällan
de låter mig vinna.
Jag är så tacksam!
Lycka är också att känna någon som får vinna någe stort,
såsom min kompis som varit på Örnexpo och
vunnit tre kilo chips.
Denna generösa kompis bjöd också av vinsten. 
Kvällen slutade med en massa surr om måste-se-filmer och
måste-läsa/lyssna-böcker.
En skön, lång, ledig dag åsså
kommer två nya långa dagar att njuta av.
Veckodag
En lugn tillställning
där vi beslutade oss för att vila ögonen på "Let´s dance".
I och med att jag var chaufför
kom jag inte hem förrän efter åtta.
Då tittar sällskapet på "Uppdrag Granskning".
Fru C tycket att det var konstigt när vi inte protesterade
över programvalet "Let´s dance" denna onsdag, för
Det är ju inte fredag.
När jag sen ska hämta tjejerna på natten,
är de hungriga och
vill på "Max drive-in".
När jag kör i rondellen
upptäcker jag att det är mörkt i Max lokal,
och undrar då varför.
Då konstaterar min dotter:
Det är ju inte fredag
Kändis
Varit chaufför till kändisar ikväll.
Bildbevis!
Livet
Idag började livet med en chock på jobbet.
Sen gick dagen i racerfart och
helt plötsligt har jag gjort världens impulsgrej.
Och faktum är att den första chocken är nu lagd,
och jag kan fnissa åt den andra
för den har inte lagt sig till rätta.
(får fortfarande ångestkänslor som kommer och går)
Nu laddar jag för middagsgäster och tvättstuga.
Härliga långhelg, du är välkommen!
Fundering
Hmm, sitter och funderar över
om jag jobbat någon helvecka detta år.
Tror inte det,
jo det har jag,
men det känns inte så!
Det känns som om jag har haft semester
eller varit sjuk någon gång varje vecka.
Vet att förra veckan var den vecka som
jag skulle jobba ikapp och
känna att jag har koll på läget.
Då blev jag ju förkyld.
Jag kanske inte ska tänka helveckor,
jag kanske bara ska jobba kortveckor.
Hmm, sitter och funderar...
I och för sig har jag sagt till min man att jag kan bli hemmafru,
på heltid.
Då får han liksom panik i ögonen och
dottern vill inte förlora min inkomst (?)
Tror mannen tänker på att efter en månad hemma,
skulle jag nog hitta på andra saker i alla fall.
Skulle nog då ha ett litet sidojobb,
engagerat mig i annat än hemmet.
När jag funderar vidare,
kan jag inte se mig själv
att servera middag till familjen varje vardagskväll.
Men om jag var ekonomiskt oberoende.
Hmm sitter och funderar vidare!
Natt o Dag
Och jag hade bestämt mig:
NU ska jag köpa mig en egen temugg!
Väl inne på Indiska blev jag tvärsnål;
sjuttio kronor för en mugg, hmmm?
Köpte glasen,
såg förvirrad ut,
så den gulliga arbetande kvinnan,
i butiken,
undrade om hon kunde hjälpa mig.
DÅ såg jag muggen för sextio kronor.
Ljuv musik uppstod!
När jag sen skulle betala,
berättade butikskvinnan för mig
att jag bara måste köpa det goaste teet.
Sagt och gjort,
tesort 43 inhandlades.
Måste säga att ljuv musik uppstod när jag drack
det fantastiska teet ur min fantastiska mugg,
på kvällen.
Nu på morgonen är frukosten lite mer osexig....
Vad det kan skilja från en natt till en ny dag....
Diagnos på Decibell
När jag kom hem idag,
ringde veterinären.
- Jag har både positivt och negativt att säga.
Då satte jag mig ner på sängen och
stirrade ut mot havsviken.
Decibells tumör var godartad,
men det fanns spår efter en cancersort i den godartade tumören.
Veterinären har skurit bort mer än nödvändigt och
förhoppningsvis behöver hon aldrig få "The Big C".
Veterinären tyckte det var bra
att vi tog bort den så fort,
och att OM det kommer tillbaka,
gäller operation omedelbums.
Känns bra i magen och
vi vet alla att Decibell ska dö....
men inte på länge ännu
hoppas jag.
Vi får rå om henne en stund till.
Jag är såååå tacksam!
Veckans skräck (varning för otäcka bilder!)
Härligt och kallt på Skeppsmalen på söndagen.
Min man skuttar mot fyren på klipporna.
Det är då jag ser att huggormen liksom hugger efter honom.
Då skriker jag,
ser min man liksom vända i luften,
sekunden innan jag springer.
Vänder mig om igen och skriker
- Orm!
Ser Decibell som liksom frusit fast i en position,
en meter från ormen.
Stefan hugger henne i luften och
landar bredvid mig.
Då hör jag mig själv säga:
- Jag vill ta kort!
Så fram med kameran.
Fattar inte att det blev bilder,
för jag skakade som ett asplöv.
På väg mot bilen
småskrattar vi båda åt händelsen.
Framför allt skrattar vi åt mitt gigantiska jättevrål!
Så hemskt att min man trodde minst att jag halvdog.
Livet är fullt av överraskningar,
och jag fick skrika ut det sista sjuka ur lungorna.
Eller hur?
