Tråkighetsfaktor

Bland det tråkigaste jag vet är att handla mat.
Varje vecka, samma sak.
Vi har minimerat handlingen till en dag i veckan,
för att slippa plågas.
Men på senare tid har jag börjat tycka att det är ok.
Varför?
Idag till exempel, gick jag till Kvantum med hund,
mötte upp min man med bilen,
satte hunden i bilen och gick in och handlade med
min man och min son.
Sonen har ingen bil, så han vill samhandla.
Han tycker dock inte om när vi lägger varor i hans vagn.
Vi scannar var för sig,
småpratar och lyssnar på sonens gnäll om hur dyrt det är att storhandla.
Lite småmysigt...
Idag veckohandlade han för typ 300 kr och vi för 1000,
en billigare onsdag en vanligt tycker jag och mannen.
Sen liksom kidnappar vi med sonen hem och
vi äter ofta kycklingsallad (på onsdagshandlingsdagen)
gjord på varm-ny-grillad kyckling från Ica.
Så sitter vi där hela familjen igen.
Och sonen njuter av att slippa laga mat och diska en vardagskväll som denna.
Det enda han tyckte var jobbigt idag var att vi övertalade honom att klippa sig.
Så lillasyster hämtade saxen och vips har inte bara klippt sig,
han har ju ett jobb också.

Kanske är det så att man ska inte bara längta efter fredagsmys.
Utan onsdagsmys är nog otråkig och vacker, den kvällen också.
I morgon är det min matdag.
Då blir det torsdagsmys med levande ljus och vem vet;
det kanske blir städmys efteråt......

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0