ulrikaeh

För cirka ett år sedan kom en ung, afrikansk man till mig

för att prata studier och för att söka till högskolan. 

Denna unge man, 

har jag fått följa under året

i med och motgångar. 

Han tycker att jag är underbar som finns, som kan hjälpa honom 

Jag tycker att han är underbar som kan hjälpa mig att förstå.

Förstå allt från identitet, familjetraditioner, hans religion och världsbild.

 

Härom dagen kom han in till mig.

Han ska jobba heltid i sommar,

plugga inför hemtenta,

njuta av sommaren,

men han vill studera så han blir bättre på svenska,

när han ska tillbaka till högskolan i höst. 

Detta är alltså ingen ungdom som ligger på latsidan. 

När vi börjar närma oss slutet på vårt samtal,

måste jag fråga honom:

Här ska du veta att jag har fördomar,

jag väntade mig ett svar om rasism,

droger,

utanförskap.......

you name it

Han tittar ner på pappret som ligger framför honom på bordet,

han gör en liten cirkel med fingret på pappret och säger:

Han kan inte undgå min förvåning, men fortsätter,

 

Vi tänker olika

vi ser olika på saker

vi värderar olika

vi reflekterar

Ibland behöver vi bli påminda om våra olikheter och 

hur vi har det..........i alla fall behöver JAG det.