Plötsligt så upptäcker jag att jag andas med vänster näsborre,
vilket betyder att jag är lugn.
Jag förstår ingenting.
Men pricis där och då känner jag att jag bara måste
göra "Trädets position".
Jag rotar fötterna,
böjer knäna,
rättar till bäckenet,
ut med handflatorna,
roterar axlarna bakåt,
tappar hakan och
bara andas.
Där på gångvägen mellan
Villagatan och Baldersvägen,
står jag med slutna ögon och
känner den kalla, sista januaridagens vind.
Det är det här som är meningen................

I morse sade min dotter till mig när vi åt gemensam frukost:
- Snälla mamma, kan vi inte se en film tillsammans idag? Jag vill så gärna att du ska se "21".
Hmm, åsså kom det där samvetet med måsten.
- Ok, sade jag, vi städar skafferiet och kylen sen ser vi filmen.
Men oj, vad fort det gick när man är två som jobbar ihop. Vilket team vi är!
Sen grottade vi ner oss i ett likt "biomörker" framför Emmys dator och vi njöt av filmen.
Sen var jag ut med hunden och efter det lade vi oss i vår säng och
läste ur var sin bok.
En mycket lugn söndag för tre tjejor!
(Decibell tuggade ben emellan oss)

• att jag uppskattar ensamhet
• att jag kan sova när jag är trött även om det är mitt på dagen
• att jag försöker fokusera på en sak i taget
• att vara här och nu
• att jag har en familj
• att försöka göra det jag vill och inte bara måsten
• att min son ville bjuda mig på middag
• att ha vänner
• att få äta en snabblunch med Katarina
• att få skratta åt en hundvalp
• att inte bli upprörd över ALLT
• att kunna promenera

Den som säger att orgasm är det skönaste som finns,
har aldrig varit riktigt skitnödig.

Sov som en stock i åtta hela timmar.
Vaknade och funderade över alla måsten.
Konstaterade att jag vill läsa min bok.



Efter en stund funderade vad jag ville göra sen,
hmmmmmm,
jag vill gå ut och gå med Decibell
innan frukost.
Hon var dock i detta läge.....



...fattar inte av jag har världens slöaste hund.
Eller är det något hon vill säga mig?

Väl ute tänkte jag på 
Här Och Nu 
när jag gick med mina broddar.
Tänkte att det kan vara en bra terapi denna morgon.
När jag gick där ner, ner, ner, ner 
för backen ner, 
känner jag att någon tar mig på axeln
fast det skedde igår. 
Helt plötsligt i min 
Här Och Nu-promenade dyker
axelminnet upp av Lotta från igår som sgäer:
Har du yogat i veckan? 
Just där i backen känner jag 
jag vill yoga!
Känner hur jag ökar takten för att jag är på väg någonstans.
Jag stannar upp och tänker;
varför har jag bråttom?
Jag hinner både ta 
Här och Nu-promenaden 
och yoga innan frukost.

Lång meditation och några få yoga övningar gör att 
jag inte är hungrig längre, 
och känner mig motiverad över att låta mig göra ingenting,
eller vad jag vill.
Min frukost blir 
gröna delikatesser, fetaost, purjolök, ägg, avokado och
ett stort glas vatten åsså boken



Hunden blir less på mig och lägger sig vid dörren 
för att vänta in någon annan familjemedlem.
Men hon får dras med mig. 

    

Vad vill jag göra efter frukost?
Sticka OCH läsa.....



Släpper stickningen.
Lägger mig i soffan och läser.
Decibell överger ytterdörren och kommer och lägger sig hos mig.
Hon har huvudet på min mage och där somnar hon.
Det brukar hon aldrig göra.
Jag släpper boken och njuter av hennes sällskap.
Tills semlorna börjar flyga framför ögonen.
Jag ringer kompis Carina,
men hon villl äta LemonOGinger-choklad.
Jag klär mig och hunden och går ner på stan,
tänker att jag köper en semla och går hem och fikar.
Men kommer att tänka på Kent som bor bredvid bageriet.
Ringer honom.
Semlorna slut så jag köper bakelser och går upp till honom.
Han bjuder på kaffe och vi surrar en stund.
Riktigt trevligt!
På vägen hem ringer min man och är lyrisk över skoteråkningen.
Jag ler när jag hör hans entusiasm.
Springer på kamrat Åsa.
Vi följs en bit och pratar om hur vi mår.
Går sen hem i blåsten och solen.
Funderar på vad jag ska äta till middag,
undrar var min dotter är,
funderar om min man kommer hem ikväll,
tänker på sonen som var ut igår.
Tills jag kommer på att jag vill vara på en
Här Och Nu-promenad.

Jag sitter hemma och grinar
medan min dotter minglar med
Idolerna.
I handen har hon mingelbiljetter för två
och jag är ju INTE utvald.
SNYFT, FRÄS, SNUV

(Gugge, hon är sååååå lik dig,
helst när hon gör sig ordning inför kvällen)

Första dagen som halvtidssjukskriven
fick jag ett underbart erbjudande av kamrat Katarina.
Hon tog med sin lunchsoppa för två och kom hem till mig.
Med sig hade hon inte bara soppa utan sitt nya tillskott;
dvärgpudelvalpen Zigge.


  

Decibell var hemma också och var mest tyst och snäll med den lille mannen på typ 11 veckor.

Som sagt så var vi på IKEA i söndags.
Om vi säger så, var det jag som körde ner.
Efter en korv fick vi typ 40 minunter på oss att handla,
vilket vi var tre som stirrade på min man och orkade inte ens kommentera.
Medan vi kollade listor var min man mer som ett barn som följer med;
han ville inte fika, men ville ha mer korv, provsatt alla soffor.
När vi kom till barnavdelningen då sade min son resolut;
- Pappa, här kan du stanna!
I alla fall så kom vi till lampavdelningen och då blev min man tyst,
pekade och sade;
- Den där vill jag ha!
Jag stirrade och sade;
- Okey, men om vi ska ha den i vardagsrummet, då ska vi nog ha modell mindre.
Han blev tyst, gick omkring och sen kom han med stora steg och en stor kartong;
- Jag ska BARA ha den! och lastade den på vagnen.
Så nu hänger en jättelampan Maskros i vårt vardagsrum
i väntan på nya möbler som är i propotion till lampan.

- Mamma, på söndag när vi kommer från IKEA,
då måste ni skjutsa hem mig. Då vill jag att du stannar,
jag bjuder dig på middag och
så ser vi ett program som jag laddat hem
som jag tror att du kommer att gilla.
Vad säger du?

Ja, vad säger man som mamma?
Ett nej är otänkbart utan jag sade 
JA med ett stort varmt hjärta!

Så efter IKEA, skjutsade vi hem resten av familjen.
For hem till sonen.
Packade in alla grejor.
Satte upp nya gardiner.
Sen satt jag där på order i soffan.
Medan sonen bjöd på kolsyrat vatten och
vi såg på stå-upparen Bo Burnham(?)
en ung kille med snabb, grov humor
som passar mig och sonen.
Efter det började min son med maten,
vi tog våra tallrikar och hade en äkta
TV-dinner, samtidigt som vi såg på handboll.
Sen diskade han och slog på MTV,
för där såg vi sen på
Americas best danceshow.
Och i första pausen fick jag glass.
En underbar söndag med min vuxna son
hemma hos honom.

Lycka <3

Vid middagsbordet idag, strålade min dotter och sade:
- Vet ni vad jag ska göra på fredag?
- Nej, säger jag, och strålar tillbaka.
- Då ska jag mingla med Idolerna på Scandic. Jag har blivit VIP-inbjuden av min kamrat.
Jag känner hur mitt stålande, äkta leende fastnar i något slags Joker-leende. Och jag hör mig själv säga:
- Vad roligt.............
Men hela min kropp säger att jag är avundsjuk. Sen fortsätter min dotter:
- Tänk jag som inte såg ett program av Idol, säsongen som gick.......
Då tänker jag på de få program jag missat under ALLA säsonger som Idol pågått. Dem som jag har missat har jag de senaste åren haft sms-kontakt med sufflören Kent. När han varit tvungen att göra annat än att se Idol, så har jag sufflerat honom. Till och med min kollega har blivit beroende av programmet.
Så nu sitter jag där som en dålig mor och är avundsjuk på min dotter. Känner att det är ju mitt behov att få träffa dem inte hennes. Samtidigt är jag för snål för att betala för att se dem när de kommer till Örnsköldsvik och uppträder i Lyan på lördag.

Men med värk i hjärtat får jag tänka samma sak som jag var en bänkrad från att träffa Lionel Richie backstage; jag var i alla fall nära någon som fick!

Då är det dags för temadagar
inte för mig och min man
utan för vår dotter.
Vad tänker du på när du hör 80-talet?
plast
bara axlar
Flashdance
Fame
.................

Tycker att hon träffat rätt



(hon är lik min kusin som jag partade med under det årtiondet)

Ja, just ja,
min man fick en känsla också
när vi temade 80-talet:
gitarriff

Visst är det vackert
när detta är i rätt ålder!

Detta är MIN delfinklänning.
Denna klänning är en symbol
för mig som ledare i AiChi.
Det kändes kul när en "gammal" adept
uttryckte att det var underbart att se mig
i min delfinklänning,
för då är det AiChi.

 

Klänningen köpte jag i
Karon, Thailand
år 2005,
Den passar bra i värmen
i Paradisets rehabbassäng.

Jag brukar alltid att prova ut bågar ENSAM
med en kompetent person hos optikern.
Denna gång var jag tuff och
vi var helt överrens om att detta var min nya båge.
Jag hämtade dem på lördagen och
på tisdagen gick jag tillbaka och ville ha nya.
Det är ju liksom inte jag.
Varje gång jag satt på mig dessa glasögon 
fick jag känslan och längtan över att få bära kostym och slips.
Till slut frågade jag min man:
-Vad är det för fel?
-Du blir så maskulin!
Det var droppen och
jag förstod min känsla
för kostym och slips.

Sen hittade jag denna bild på Lars Orup
så förstod jag att jag måste byta.
Tre personer har nu sett mig i mina nya bågar och godkänt dem
Så om två veckor slipper jag känna mig som en Orup.


 

Visst är det lite TV-känsla över glasögonen?

...och månen måste ju påverka oss mer än vi tror.

Nu när månen är full, tror jag att alla har kommenterat
dess skönhet. Och vi förundras över den,
fast den är full 12 gånger per år.

Idag när det dessutom har varit en vindstilla dag,
minus fem grader och sol.
Då blir alla glada och lyckliga.
Alla pratar om att
"snart är det vår".
När vi samtidigt står med snövallar på två meter
och vägarna är okörbara.

Vi njuter av att det är en timme ljusare nu
än för tre veckor sedan.
Alla törstar efter värme,
sol och semester.
Och det händer samma sak varje år.

Vad en måne och en stjärna kan göra skillnad på folks beteende
och att alla får en liten stunds lycka i januari,
det är väl något att minnas när solen steker och
det är +35 grader.

Hur kommer det sig att jag träffar så många kvinnor i medelåldern som är så less på att jobba med saker som man inte har kompetens för? Hur kommer det sig att jag träffar så många kvinnor i medelåldern som vill utveckla saker på jobbet men får mer "lilla gumman, lugna ner dig!" än "ja, vad kul utveckla!"?
Vem har svaren?

Gammal fråga:
Hur kommer det sig att hörsel är liksom en sjukdom
och hörselapparaten får du som hjälpmedel?
Men när det gäller dålig syn,
då får man minsann pynta en massa.
Nu ska jag klä mig asvarmt,
minus 21 ute,
ta bungypumpstavarna
och gå ner på stan för att
hämta ut mina nya, svindyra
glasögon

Best Friend Forever vad betyder det?
I min värld är det någon som man kan tal med om ALLT
och som finns där alltid oavsett.......
Men om man nu har massor av vänner,
vem är då ens BFF?
Eller som min kloka vän Carina sa till mig:
man han vänner till olika behov.
Det kan jag köpa:
jag har vänner som jag pratar med om ALLT
jag har vänner som jag pratar jobb med
jag har vänner som jag pratar NÄSTAN allt med
jag har vänner som jag pratar med om nästan allt
jag har vänner som jag lyssnar till
jag har ytliga vänner

Vilka vänner kan jag räkna bort?
Jag vet inte.
Men man kan ta "time out" från vissa vänner
och sen hitta tillbaka till när DE är redo för att komma tillbaka som vänner.
Och det finns vänner som man tappar och sen kommer tillbaka till
Och det finns vänner som man tappar och ALDRIG kommer tillbaka till.

sånt är livet..........................

Män är på Mars, kvinnor på Åhléns

 Av Petter Karlsson
[email protected]

Ibland är det dagar som är tunga
Ibland har man dagar som är lätt.
Idag har jag haft en tungtrött dag
som varit väldigt lätt.
Dels så sov jag länge i morse.
Jag hade ett mycket bra möte
med en annan studievägledare
och blev glad för det hon
utvecklat. Jag träffade en
kompis från förr och vi ska boka
in en lunch framöver för att prata.
Sen har jag träffat Sensus som säger
att vi har ett angenämnt problem.
Till vattenpasset AiChi som jag ska
ha, har så många anmält sig så att
vi måste säga stopp eller utöka med
ett pass till. Det känns underbart,
helst när det är något som jag tror
på och kämpat för att det ska komma
igång igen med mig som ledare.
Allting har en lösning och en framtid
bara det kommer i rätt tid......

Min kamrat Gun har en dotter som inte bara är en fin dotter
hon är också en otroligt duktig fotograf.
Kolla in hennes bilder och hennes klasskamraters på bloggen:
http://www.jagochmittdjur.se/

Ni ser vilka bilder som Izabell har tagit,
för hon har varit i Norrbotten och följt renägare.

På långfärdsbussen kan det hända mycket,
så mycket att jag och min klasskamrat
skrev upp alla händelser under de tre åren
vi pendlade till studierna i Umeå.

Vad är då så speciellt?
Vi har sett varaner,
glömda väskor,
hört på folk som kan tidtabeller utantill,
folks som talar högt i mobilen så man hör allt,
även en kvinna som berättade vad som hände på konferensen
kvällen innan.

Idag trodde jag att jag träffade en som var nyfrälst.
Här behövde ingen tjuvlyssna för de pratade för hela bussen.
Men efter mycket om och men förstod jag att kvinnan
som berättade inte var nyfrälst, hon hade varit på rehab
droger eller sprit, vet jag ej
Hon hade varit drogfri i tre månader
Hon berättade hur hennes liv hade förändrats dessa månader,
hur hennes relationer var, hon berättade om alla fördelar om att vara fri.
Lyckan var så där euforisk som smittar.
Kvinnan malde på tills dem som hon pratade med skulle kliva av,
DÅ såg jag VILKA hon pratat med;
två som troligen skulle behöva göra som hon.

"Tänk vad mycket man hittar när man söker något annat"

Det citatet finns på en avdelning på kommun.
Och det har jag tagit till mig.

Idag tömde jag en låda,
för att fylla med annat.
Och DÅ hittade jag min tygsax
som varit borta sen vi flyttade hit
för två år sedan.

Tänk på ordspråket nästa gång du söker en sak,
men hittar något helt annat som du sökt
eller inte sökt tidigare,
men som du blir glad av när du hittar.

Min son tycker att vi som är 27+ inte kan
texterna till musiken som våra idoler skrivit
som idag har blivit populära igen, typ Ozzy.
Kan hålla med honom, men jag har också
funderat på varför det är så.

Igår blev vi kvar framför tv och
där var programmet om Hasse Alfredsson.
Intressant man faktiskt som snat ska fylla 80 år.
När de började spela hans och Tages musik upptäcker
jag att jag kan liksom texterna till hans låtar;
Änglamark
Stetsonhatt
Totte
Ett glas öl
När sen Gösta Ekman säger att de jobbade ihop
i cirka 25 år med olika filmer, revyer etc
då är det ju inte så konstigt,
jag är ju uppvuxen med musiken genom
mina föräldrar.
De ligger som i ryggmärgen, alla texter!

När jag sen för några år sedan,
så där 5-10 år sedan,
(tror vi var 17)
var hos kära kusin i Skellefteå
hade de lejt Bony M.
Just ja tänkte jag, jag kommer ihåg
MaBaker, ingen annan låt.
MEN när vi står där och diggar i en timme
kan vi texterna till alla låtar!
De liksom finns i ryggmärgen.

Björn Skifs till stan i slutet av oktober.
Trevligt sällskap gör att jag hänger med!
När han sen sätter igång och sjunger då
är vi alla med på alla texter utom tre
(fyra då, för när det var sjöng prinsesslåten då stod världen stilla och vi gapade, rös och njöt av scenshowen)
Texterna satt som i ryggmärgen.

Så alltså det vad jag lärt mig är att jag är skitdålig på texterna till hårdrockslåtar
för jag är inte uppvuxen med den musiken.
Jag har dem inte i ryggmärgen.........

Vaknade före f-n i morse, klockan 5, när Decibell ville ut.
När sen min man klev upp 45 minuter senare var jag uppe före honom.
Det kurrade både i min och Decibells mage.
Jag tvingade i Decibell fil, själv tvingade jag mig inte i filen.
Min man for till jobbet,
vi har olika uppgifter så här på trettondagdagen
och i snökaoset.
Frukosten gjorde att jag kunde sova tre timmar till.
Då väckte Decibell mig igen. 
Tydligen klass två varning ute.
Gissa om jag blev snopen när en man kom med
en joggingvagn, joggandes i typ en decimeter djupsnö och
snövallar. Vi är olika.
Jag och Decibell hade fullt upp med att gå på den oplogade gångvägen.
Blev otroligt sugen på Janssons frestelse och
ringde min kära mor för mat och för en liiiiite sen julklappsutdelning.
Hon fixade skjuts i snökaoset och kom och åt lunch med mig.
Vi trotsade vädret och gick ut innan kaffet.
Under kaffet kom tomten till min mor.

 

Min mor hör till den generationen som älskar julklappar.
Hon river upp paketen och
givetvis sparar hon både pappret och snörena.
Sötmamma!

 

Till middagen som bestod av korvstroganoff och ris
hade vi sällskap av min man och min dotter.
Här passar vi på att ta ett tre generationskort.
Alltså kolla att vi klätt oss i samma färg, vi är lika!

 

Just ja, min man och jag firar idag 27 år tilsammans.
Lite humor har vi kvar, lite kärlek finns kvar och
vi håller nog ihop i morgon också.
Kärlek <3

Borta bra men hemma bäst
heter ju ordspråket som jag funderar på.
För mig skulle det kunna vara
Hemma bäst men borta näst bäst.
Å andra sidan när någon pysslar om en och
lagar mat åt en typ som på semester kan det bli
Borta bäst och hyfsat hemma.
För att det ska bli bäst hemma skulle man ju
behöva ha en slags bortakänsla.
Jag menar att inte ha alla måsten och
behöva ha fullt ansvar för hushållet.
Modernt kanske det skulle vara
Om det är jämställt hemma och man har många vänner och snäll släkt,
då spelar det ingen roll om man är hemma eller borta.
Det kanske bli så där som man säger i utlandet:
Där jag lägger hatten, där är mitt hem.
Avgjort för mig.
Jag tar det sista alternativet,
för då kan det ju vara bäst både hemma och borta.

En fantastisk dag
den sista dagen, år 2010.
Även om jag saknade min familj
och vänner i Örnsköldsvik,
måste jag säga att jag hade en mer lugn och
avslappnad nyår i min hemstad Västerås.
Det var en retreat-nyår.
Vilket jag behövde i stora potioner.....



När det gällde potioner bjöd den fantastiska kocken Vibeke
på lammytterfilé som skulle lindas in som en smällkaramell.
(Även om vi undrade mycket VAR ytterfilén på lammet sitter)



Jag fick assistera vid middagen genom att göra
Tinas djävla potatisgratäng, som är fantastiskt god.
Såsen till kan jag bara säga;
himmelskt god.
Det var så där gott att jag inte ville äta upp
utan bara sitta där och njuta enda in på det nyar året.



Här är mina nyårskamrater.
Visst är de underbara,
min Vibeke och min far!
<3<3<3

       

    Åsså var katten Gustav och Sabina med i huset,
och hunden Atlas var också på retreat i huset
undan alla smällare.

    

På tolvslaget var Jean Paul och jag ut för att se alla raketer.
Men snö stod som spön i backen, och avtrycket som blev av alla fyrverkerier
var typ att någon stod och tog kort.
Alltså bara en massa ljusblixtrar.  
Så vi vandrade in till Vibeke
så där lagomt för att höra nedräkningen på Skansen.

GOTT NYTT 2011!

 

Tänk att vi fick se solen på Julafton,
och det var minus 25 grader ute.
Inne var det mer plus 30 grader.

 

Här kommer Emmy i full färd ut i skoterspåret.
En riktigt bra julafton för henne!

 

Innan tomtarna kom
passade vi på att julfika lite



....och här kommer
TOMTEN OCH HANS NISSE!

 

Spänd förväntan inför den
obligatoriska julklappsleken.
I år var det nog 50 paket!

Bokslut med tacksamhet för 2010:
- att träffa arbetslösa människor med så många åsikter som jag får ta del av.
- att träffa nya människor som vill höra vår projekthistoria
- Tjejligan, för att vi kan fortfarande träffas och umgås under trevliga former.
- Friskisosvettis personal
- Hjälpsamma människor
- Min käre far och hans sambo
- att få vara med djur
- att slippa klockan, slippa passa tider
- att kunna smsa
- SJ
- kommunikationsförmåga
- stickning
- god lyxig mat i hemmamiljö
- se sin stad med nya ögon
- en hjort som äter utanför fönstret
- att ta det lugnt
- att stanna upp och se hur vackert ljus det är över gärdet
- umgås med sin familj
- längta efter sin familj

Tack 2010