Auf Wiedersehen
..............på återseende!
Jag har beslutat mig för att ta ett upphåll i bloggandet.
Just nu är det inte kul att skriva.
Det beror på att jag känner mig begränsad i mitt val av ämnen.
När jag började blogga,
var det på uppmaning av mina barn.
De tyckte att jag skrev alldeles för mycket på FB.
Dottern gjorde i ordning bloggen åt mig och
jag älskade att skriva och komma med små
i mina ögon
tänkvärda funderingar.
Jag älskar också att fotografera,
och här kunde jag lägga upp mina bilder ur min vardag,
för att kunna förmedla till dem i min närhet.
Men nu känner jag att jag blir begränsad
för det har dykt upp så många "oskrivna regler"
som jag inte känner att jag längre håller koll på.
Feedback som jag får,
som ifrågasätter mitt val av ämne
eller val av foton jag publicerar.
När jag nu är mer fokuserad på:
- kan jag skriva så här?
- kan någon ta illa upp?
- undrar om jag kan lägga upp denna bild?
- skriver jag så att det känns anonymt?
- har jag fått godkännande om att lägga upp denna bild?
- rättstavat eller ska jag gå igenom en gång till?
- meningsbyggnaden?
- stilen?
...........så är det inte längre kul.
I mitt daglig jobb måste jag vara politiskt korrekt och
jag får inte göra fel.
När nu bloggen inte längre är mitt andrum i skrivandet,
så då säger jag på återseende och
håller upp ett tag
eller för alltid,
vad vet jag.
Nu blir det papper och penna,
kanske en dagbok eller
en poesibok att samla mina tankar i.
En bok som får ligga i min låda och
kanske bränns upp en dag så att inte min omvärld behöver se den.
Kanske det blir papperkopior
av mina foton
som ramas in och säljs
eller får vara kvar i min lilla värld.
Jag vill också tacka alla som har gillat min blogg.
Tror att en del också inte vill tala om att de läser bloggen,
för att det känns som om de kliver in i min privata sfär
och de får en känsla av att de är på förbjuden mark.
Då ska ni veta att det jag skriver,
kan jag stå för och
det allra mest privata skriver jag inte om.
Jag är väl medveten om
att vem som helst i hela världen
kan gå in på denna sida och läsa.
Det jag har skrivit på bloggen,
är faktiskt ämnen jag gått och grunnat på ett tag.
Jag ser rubriker och meningar i mitt huvud,
som sedan fått ta plats på bloggen.
För jag älskar att skriva och
jag älskar att "skriva på ett tangentbord"
Kanske jag skulle bli sekreterare...
Nu får det vila ett tag,
tack alla som följt mig och......
Tema stjärnor
Fullmånen och adventsstjärnan
i en kombination denna januarimorgon.
Affirmation igen eller.....
Affirmation
Rea, rea, rea.....
Skynda fynda
70% på Indiska o
jag "hittar" de mest underbara stjärnor
Måste bara sätta upp dem pronto o
jag tänker att det är en affirmation
Mycket nöjd backat jag o ser de vackra
Plötsligt slår det mig att
det kanske inte är en affirmation
Tänk om det är en underkastad känsla som
"Vad-jag-saknade-att-julpynta-år 2015!"
Vad det nu än är
är jag nöjd o glad!
Söndag i januari
Promenad med sällskap
Och tema Lejonkungen...
eller hundprinsessan
50+
Jag börja funderar över
hur många som är över 50 år som har en blogg?
Ofta när jag kollar runt,
händer inte så ofta,
så är bloggare,
folk med ett speciellt intresse
som de förmedlar
och de verkar vara så himla i 20-årsåldern.
Folk som
- är gravida för första gången
- har mode som intresse
- gillar hundar
- bakar
- lagar mat
Ja, du förstår säkert.
Här känns det som om min kategori är väldigt flummig.
Känns som lite som jag är som person och
som är helt naturligt i mitt skapande.
Exempel:
Om jag målar väldigt mycket med mörka färger
då måste jag måla med ljusa i nästa tavla
Om jag har lagt ut många bilder på bloggen
känner jag att nu måste jag bara skriva
Om jag har kjol på jobbet ena dagen
då har jag i regel jeans nästa dag.
Ja, du förstår säkert.
Jag är ute efter balans.
Om jag bara skulle skriva om ett intresse
skulle jag inte hålla på så länge.
Men när jag får skriva om min vardag och
det som jag funderar på då tycker jag att det är kul och
det är ju jag.
Men jag undrar hur många 50+ som bloggar?
Får nog be sonen "googla" fram någon statistik åt mig
nästa gång vi sitter vi en gemensam plattform.
Reflektion - en månad
För en månad sedan var det julafton
För en månad sedan var jag på Nya Zeeland
För en månad sedan hade jag supervarm sommar
För en månad sedan spelade jag golf.
Var tar tiden vägen?
Vi tänker linjärt om tiden.
Många muslimer tänker tiden som en cirkel.
Det går bara runt,
det finns ingen början och slut som i det linjära.
Allt kommer igen,
det är ett slutet system.
Hur tänker du?
Kommande veckas fundering
Hur många vinna-pengar-spel finns det i Sverige?
Har du någon gång som jag funderat över reklamen på tv.
Har du då funderat på hur många spel det finns att spela.
Har du funderat på alla deras konstiga namn.
Har du funderat på om det är några som spelar dessa.
Hur väljer folk det spel som passar just dem?
Maria, casinostugan, betsson, unibet.....
Vintersol
Värk och arg
Osteopaten förklarar för mig att hon nu bara ska få till korsbenet
så ska jag vara färdig för denna gång.
Jag ligger där och tänker på var korsbenet sitter,
vet på ett ungefär.
När jag kliver upp frågar jag och
Åsa visar var det sitter.
Blir jag lite fundersam.
Jag frågar då henne var sl-lederna sitter
för det har jag alltid fått höra från sjukvården
att jag har fel på sl-lederna.
De har inte korrigerats för att:
- jag nyss fått barn
- jag har för mycket hormoner just nu
- bla, bla..........
de kan göra ont om de liksom ruckas 2-4 grader.
Alltså sedan
i alla fall 1995 på hösten,
har sjukvården röntgat min ländrygg och
konstaterat att jag har fel på sl-lederna.
När jag då går till en osteopat som lägger korsbenet till rätta
då blir jag som en ny människa
och graderna på sl-lederna blir mer rätt.
Nu är det ju så att jag har ju gått med detta i 20 år
med sl-leder som varit någon grad fel,
för det har ju alla konstaterat,
så någon kvick fix av att korsbenet nu ska ligga kvar,
är det ju inte.
Nu börjar ju min omprogrammering av kroppen.
- tänka på hur jag går
- tänka på hur jag står
- tänka på att träna rätt
- tänka på att andas rätt
- tänka hela jävla tiden...
Tur att Åsa-osteopat finns kvar
Tur att Marcus-PT finns för rehab
Tur att jag inte är långsur..........
Psykisk sjukdom
På Facebook florerar det nu ett kedjebrev
om att de som mår psykiskt dåligt och
tar livet av sig,
inte gör det utav egoism.
De som tar sitt liv tänker att de efterlevande får det bättre.
Jag förstår tanken
men jag stödjer den inte......
Vi sitter på en affärslunch,
fyra kvinnor i sina bästa åldrar.
En av kvinnorna,anser jag,har allt.
Hon är smart,snygg, snäll, trevlig,tillmötesgående,
ja, alla superlativ som du kan tänka dig.
Där sitter jag och är glad att få äta lunch med henne.
Plötsligt ställer hon en fråga till mig,
en mycket privat fråga,
vilket jag inte var beredd på under en affärslunch.
Hon omformulerar frågan så att jag är med på noterna,
men jag vet inte vad jag ska svara,
för den är så privat,
men jag vet att jag svarar väldigt generellt.
Jag har helt förträngt frågan,
men kommer ihåg situationen,
för känslan av obehag fanns kvar länge.
Ett par veckor förflöt och
jag träffade kvinnan spontant ute i solen en varm junidag,
Jag reagerade på två saker,
hon var tom i blicken och hon rökte....
Hon hejade
men det kändes att hon inte ville prata mer och
om sanningen ska fram,
jag vet inte om hon var medveten om att det var jag.
Obehagskänslan kom tillbaka,
men jag undrade om jag hade gjort något fel.
Fick höra senare på dagen att hon var superstressad,
över ett stort projekt som hon höll i och
det var därför hon också rökte.
Ett par veckor efter träffen i solen,
tar hon sitt liv.
Jag mår illa när jag får höra,
mina tankar virvlar
De två händelserna som skett,
får en betydelse nu.
Ångesten väller upp i mig.
Varför gjorde jag ingenting?
Jag skulle ha förstått!
Så tänker jag,
jag som inte ens stod henne nära................
Begravningen var ett måste.
Kyrkan var fylld till bredden.
Jag kan än idag inte prata om begravningen
utan att bli ledsen,
fast det måste ha gått tio år.
Det som var värst,
var kransen som låg på kistan.
Ett gigantiskt hjärta av rosor,
med ett band som det stod
"Farväl, mamma" på
Ett farväl från ett mycket litet barn,
som idag kanske ställer sig frågan,
"varför lämnande du mig, mamma?"
Egoistiskt eller inte...................
Egen tid
På akuten får jag läsa vad som finns
Tidningen Mama är inte gjord för mig
men vad läser jag inte för att fördriva tiden.
Varför heter inte tidningen Mamma?
Ann Söderlund har en blogg i tidningen.
Nu kan jag inte ta fram källan
så du får lita på mitt ord
annars får du leta på Mama
http://blogg.mama.nu/annsoderlund
Väl där på akuten faller mina ögon på
Anns artikel om Egen tid
inte som mamma
utom som mormor, farmor.
Artikeln har en ljuv bitter underton
Därför den handlar om mormor, farmor som tänker på sig själv
och inte vill ta hand om sina barnbarn
i första hand
De vill hellre gå på spa, spela golf, resa............
Bitterheten är att föräldrarna inte får egen tid
när den äldre generationen vill ha tar SIN egen tid.
Egen tid
för mig när våra egna barn var små,
kommer jag VÄL ihåg.
Jag gick ner i källaren för att hänga tvätt ENSAM,
det var MIN egen tid.
Den äldre generationen var barnvakt för att vi skulle göra något
inte för att ha EGEN TID
Undrar hur kommande generationer kommer att tackla egentids-problemet,
detta gigantiska i-landsproblem
Värme
Min man och jag var bjudna på middag i helgen
Det visade sig vara en fantastisk middag och
sällskapet lika så.
Men det hände något mer som var
otippat, rörande o värmande
Familjens ena dotter har jag träffat förut och
jag kan säga att vi som trivdes i varandras sällskap
trots ålderskillnad på ca 40 år.
Nu när vi kom blev jag överöst med presenter
av dottern
Jag blev rörd o mitt hjärta varmt.
Läste godnattsaga för henne med glädje.
Dagen efter fick jag detta meddelande från maman
"När jag blir stor ska jag också ha en kompis som Ulrika"
Värme .......
Rensa
Före
Efter
Varför är det så jobbigt att rensa o
hålla ordning i garderoben?
Min vän, Drottning Holm,
säger att tvillingar har ordspråket
syns inte, finns inte.....
tills jag som tvilling
öppnar kaoset i garderoben
VARNING - bild längst ner
Jag duschar min mor 80 år
Tittar på hennes fot och
konstaterar att såret på foten ser värre ut och
den har svarta fläckar
Min mor tycker inte att det är så farligt
fast hon inte kan gå på den o
att hon inte sover liggandes i sin säng
utan kortare stunder i soffan
Vi far in på jouren.
Efter 4,5 timmar och två läkare
åker vi hem med smärtstillande och
ordinering om att promenera och
SLUTA RÖKA
för annars dör foten som inte har någon
blodcirkulation
69 är det nya 27
Vilken vecka!
Först dör David Bowie, 69 år och
sedan Alan Rickman, 69 år
båda i cancer
båda från StorBritannien
båda hör till mina favoriter.
David för låtarna och
Alan för "Professor Snape"
Gillar fortfarande att jag hade honom som favorit
HELA "Harry Potter"-tiden
både genom böckerna och filmerna.
Älskar också Snapes frisyr,
som jag återkommer till titt som tätt:
svart page typ men med hellång lugg
Love it!
Plötsligt slår det med att de båda är 69 år och dött i cancer,
är det en ny slump
om man nu kan säga så
efter alla 27-åringar som dött i överdoser?
Jimi Hendrix, Janis Joplin, Kurt Cobain, Amy Winehouse.....
Läskigt, märkligt.................
Utmaning
Ibland behöver man utmaningar i livet
stora som små.
Dagens utmaning är
att sitta i soffan
med tvn avstäng och
äta ett äpple
JÄVLIGT sakta och
verkligen tugga och
känna smaken.
Hjärtekoll
I en vecka ska vi leva ihop
jag o min lilla hjärtebandspelare
Nu ska vi se om vi har lärt oss något
om det är stress eller
någon annan hjärtesak
Lycka
Plötsligt när jag går i snön med min hund,
slår lyckan till.
Känsla av lycka,
sitter för mig,
i magen.
Lite värme som sprider dig uppåt.
Hjärnan får en bomullskänsla,
ögonen lyser o
mungiporna böjs .
Bara så där infinner sig känslan.
Känns rätt bra efter min grå-vardags-nedstämning.
Lyckan höll i sig
från o till hela dagen,
Lycka kan också vara
när vårt avlopp öppnas upp
o det är kul att få diska bort tredagarsdisken
Lycka i olika skepnader
Nedstämd
Alltid när jag varit borta på semester
kommer jag hem och blir nedstämd,
deprimerad
Den grå vardagen slår mig i ansiktet o
alla måsten ligger som en röd matta
i vardagen.
Stackars bloggen blir lidande.
För först måste alla möten bokas in
typ läkare, mammografi, hjärtat, osteopat, sjukgymnast
får två kallelser från landstinget två olika uppdrag o
det blir samma dag o tid. Vad är oddsen för det när det finns 365 dagar att välja på?
Sedan måste tvättstugan bokas,
handla, fixa, trixa,
hunden o mor ska badas,
har mor o hund mat så de klarar sig?
Mitt i allt vill vi träffa vänner,
tänka på vad vi vill med januari
Reflektera över resan vi varit på.
Men vi är bara trötta o
vilsna i grå-vardagen med måsten o rutiner
o ett köksavlopp som slutar att fungera.
Reflektion
Min läkare har sagt att jag ska börja jobba, efter cirka 10 veckors sjukskrivning.
Och det känns helt ok, jag är beredd.
Sedan att jag mår hemskt fysiskt i ryggen är inte ett gigantiskt problem,
jag får ta en dag i taget.
Träffar sjukgymnasten på fredag,
det ordnar sig.
Känns spännande att komma tillbaka på jobbet för att se om JAG lärt mig något.
Att inte lägga mig i,
att inte ta på mig mer jobb än jag klarar av,
att låta cheferna göra sitt och
att jag ska kunna stänga av när jag går hem.
2016s utmaning, big time!
So here we come
Nyårslöften december 2015
En kul sak att längta till varje månad behöver jag säga något annat än Nya Zeeland
Ta hand om matrester sista dagen i NZ lämnade vi bort det vi hade i kylen till ett ungt fattigt par från Frankrike
Promenera i dagsljus 15 min/dag vi har varit ute hela dagarna utom när vi var varit i luften på ett flygplan
Gå ner i vikt. tränat och varit ute
Nu är det 2016 och nya löften ska infrias. men jag tror inte att jag ge några löften detta år. Jag ska bara försöka att tänka ut vad jag ska göra med mitt liv, på mitt eget sätt.
Det jag känner är dock att jag skulle vilja skapa mer. Har hämtat inspiration i NZ med att se andra färger, former och material. Längtar till min studio.
Bästa bilderna från december månad
Ryggen
Vaknade sista natten i NZ och
kom inte ur sängen.
Förstår att en disk i ländryggen inte på plats,
samt en låsning i bröstryggen.
36 timmar i luften sedan,
är inte det bästa för ryggen.
Raskt på morgonen den 30 december,
ringde jag sjukgymnasten.
Hon bekräftar min egen-diagnostisering.
Får övningar och en ny tid för konsultation
Nyårsafton glider in till nyårsdag
min hund måste ut på natten,
så vi följer gästerna hem och
fort går det när jag halkar och
ligger där på backen
Jag kommer fort på benen och känner mig helt ok,
tills dagen efter.
Det positiva är att jag har fallit mer på högersidan,
så nu är "det sjukgymnast-onda" borta,
men svanskotan är nog krossad.
Nu får jag användning av nackkudden från flygningen,
inte till att vila huvudet på, utan lilla stjärten.
Bra att veta om - NZ
Vi stavar ZEEland med de stavar ZEAland
Dairy heter landets små snabbköp
800 000 bin behövs för att pollinera kiwi-blommor
Sydön är större än Nordön
Äventyr finns på båda öarna
Vingårdar finns på båda öarna
De har en spciell dialekt, artikulerar nästan inte och prata tyst
Befolkningen kallar sig själva för kiwis, alltså inte nya zeeländare
De säger inte hejdå utan See U
De marknadsför hela landet inte bara sin egen region
Samarbetar, typ Christchurch har sina vattenaktiviteter i Hanmer Spirings, 90 minuters bilväg bort
Om det är
Alla barn lär sig maouri-språket o dess histora i skolan.
Tvätta alla skor innan du åker dit, så du med gott samvete kan säga i tullen att de ÄR rena
Peter Jacksson är NZs Peter Forsberg
Ett tryggt land att vara i, om du glömmer börsen på puben i huvudstaden, ligger den kvar dagen efterLandet är vulkansikt överallt.
Deras största sjö Taupo ÄR också deras största vulkan
De är duktiga på att ta betalt när det gäller turistattraktioner
Tar hand om sina turister
Varmast i NZ är i januari o februari
Alla har sin BÄSTA vandringsstråk, cykelstråk o utkiksplatser
Vandringslederna går inte att avvika ifrån för urskogen är tät, supertät
