ulrikaeh

Säkert 1000 gånger har jag gått förbi skyltfönstret

Jag liksom fluktar in allt det vackra.

Det är såååå romantiskt,

så vackert och

så drömlikt.

 

Till slut drog jag med min kompis M

in i butiken Rabalder på riktigt,

in i min drömvärld.

Alltså jag ser mig själv i lång blus och

med krås på bröstet

en urringad kofta

med en lång kjol som liksom följer vinden och mig.

Allt har ett gammelrosa skimmer över sig

när jag liksom glider fram över ängen

med blomsterkorgen fylld på min arm.

Jag lastar på mig allt som jag hittar och

går in i provhytten,

Kompis M står i andra provhytten.

Jag tar på kläderna och tänker att jag äntligen ska shoppa loss.

- Men jag tror att jag har fått en Barbapappa-kropp! börjar jag

- Va, hör jag från andra hytten

Jag hör ett garv från andra hytten.

Jag får på mig kläderna:

Asgarv från andra hytten och

ett nervöst springande utanför.

- Men få se, hör jag expediten säger leende

när springandet slutar utanför min hytt.

Jag hinner tänka näääää

hon kan inte se denna kreation på mig

En kration som jag inte ens har hållning för att bära upp.

Koftan SER felknäppt och

felstickad ut.

Spetsblusen med krås faller ut som en strut i koftöppningen

och inget är liksom passform alá Ulrika.

Och den rosa färgen är verkligen blek på mig

Jag öppnar skynket

Och jag märker att det tar lite för lång tid

för att det ska vara spontant ärligt från expediten:

får hon fram med ett snett leende.

Då kommer också M ut och

ger mig ett ärligt garv.

Jag suckar och tar av mig allt.

Då fortsätter springandet och jag förstår

att expediten vill att jag ska ha en positiv bild av affären

när jag går ut.

Och ja, hon lyckas med sin charm och

hon hittar några plagg.

Men min romantiska hjärn-bild är ju förstörd

så jag går ut och konstaterar att