ulrikaeh

 

Det är liksom på fredagen jag kommer ihåg att jag inte bara kan smälla ihop en middag o säga åt min far att kom o ät, jag bjuder. Min pappa bor cirka 50 mil bort. Ska jag ge honom något då ska jag ju skicka och det går ju inte från en sekund till en annan. Och det vet jag varje år, men endå. Varför? Det känns ju lite bra i alla fall, att han är likadan mot mig, nu kanske inte på fars dag utan på födelsedag. Då brukar han ringa och undra om jag fått något paket, och när jag säger nej, brukar han säga att det försvunnit i posten. Sen skrattar han och säger att han ska bjuda på middag när vi ses.Trots allt vet jag att han menar väl, och trots allt vet han att jag vill honom väl också. Så.....

 

jag höjer ett glas champagne för dig,

bredvid blomman du givit min man.

Puss och kram från din dotter.