ulrikaeh

För många år sedan satt jag på ett samverkansmöte,

där en person i min förvaltning tog upp ett problem.

Det var så att en kvinna som suttit på samma kontor i 25 år,

nu var tvungen att byta,

inte bara rum,

utan även våning.

Jag är ju lite korkad så jag frågade vad det var för problem.

Hon har ångest när hon måste bryta upp, blev svaret.

Jag vände mig till förvaltningschefen och

frågade om det var uppsägningar på gång i denna omorganisation.

Det var det inte.

Undrade då fortfarande var problemet var.

Nu blev jag kallad okänslig.

Då var jag tvungen att förklara

att när min karriär i hemtjänsten började,

var alla tydliga med att tala om att:

"Ni är anställda i kommun, inte på plats"

 

Sitter här och funderar om jag ska ha ångest.

Nu byter jag kontor för minst tionde gången,

 och byter byggnad för femte gången på 4,5 år.

Jag är anställd i en organisation,

inte på en plats.

Så jag gillar väl läget och flyttar.

Det enda jag ångrar

är att jag packade upp flyttkartongerna i februari....

Men får ju vara tacksam över

att jag fått haft samma rum i nästan ett år.