ulrikaeh

Klockan är fem på morgonen,
min dotter och hennes kamrat,
tassar i köket.
Jag kliver upp och möter dem med ett leende,
ett godmorgon
och frågar om de är laddade inför "klassresan".
Dotter ger mig en blick,
och jag faller död ner....
känns det som.
Kamraten ler vänligt och säger ja.
De sätter sig för att äta frukost,
kamraten ler,
drar ett skämt.
Dottern fastnar mitt i skedtaget till munnen,
ger kamraten en mycket kylig blick.
Kamraten utstöter ett ojdå och
ler lite förläget mot mig.
När de sen ska iväg,
SER jag att min dotter
PLIKTSKYLDIGT backar in resväskan,
kommer emot mig och
hon ger mig en kram,
bara för att.
Måste säga att kamratens kram
var mer kärvänlig.
Min man skjutsar dem till bussen.
Han kommer hem och
jag säger att hon har då ett himla morgonhumör,
fortsätter och säger att hon är lik sin far.
Min man ger mig en mycket förvånad blick,
han har ingen ANING om vad jag pratar om.
Då skrattar jag...........