ulrikaeh

Vaknade i morse och låg länge och tittade på mitt vackra ben!
Tänk att det bara var två dagar sen som jag stod vid ostdisken på Kvantum,
med min man som strök min rygg,
medan mitt ben värkte som eld och tårarna rann ner för mina kinder......
måste säga att det finns bättre ställen att gråta på exempelvis på bio, i bilen eller hemma.

Kamrat Carina och kamrat Jan kom och fikade idag på förmiddagen.
De tyckte mitt ben så hemskt ut idag.
Stefan och jag blev tysta och sade sen i kör skrattandes;
IDAG är det fint!
.....allting ÄR relativt.....