Det här är texten som tidningarna inte vill att du ska läsa. Faktum är att jag stötte på en av de ansvariga för just en tidnings debattsida i natt efter att jag skickat dem texten. Dränkt i alkohol förklarade hen att hen fått min text men ”ingen vill läsa om sån skit. Hela grejen med Almedalsveckan är att dricka alkohol.” Plötsligt blev min text ännu viktigare.

Almedalsveckan är i full gång – en mötesplats som samlar den opinionsbildande makteliten för diskussioner och politiska debatter.
Men här är det inte bara samtalet som är i fokus. Minst lika central är alkoholen. Det är skrämmande att se hur människor som vanligtvis ställer och besvarar kritiska frågor inte för en sekund ifrågasätter det.

Det spelar ingen roll vilket mingel vi har besökt, vem som har stått som avsändare eller vilka som deltagit – alla serverar vin, bubbel eller någon annan alkoholhaltig dryck.
Igår, på Cancerdagen, hoppades vi på att frågan skulle lyftas till debatt, men i stället möttes vi av hånskratt.

Ett av eventen under Cancerdagen var en paneldebatt mellan politiker från sju riksdagspartier. I publiken fanns patientorganisationer, läkare och andra som på olika sätt arbetar inom cancervården. En person i publiken frågade vilken som är den viktigaste preventiva åtgärden för att minska antalet som drabbas av cancer. En av politikerna svarade arbetet mot tobaksanvändningen och möttes av rungande applåder. Alla var vi eniga om att rökning är ett stort problem och att det krävs fler och kraftfullare insatser. Moderatorn frågade publiken och panelen vilka av oss som är för att ha ett uttalat mål för när samhället ska var rökfritt och alla räckte upp handen. Bra så.

Men sedan vände diskussionen. En av politikerna påpekade att en minst lika viktig preventiv åtgärd är att arbeta aktivt för att minska alkoholkonsumtionen. Hur många som applåderade? Ingen. Utspelet möttes av tystnad. Moderatorn harklade sig och frågade med ett leende om vi skulle göra en ny handuppräckning? Skulle hon fråga oss hur många av oss som är för att ha ett uttalat mål för när samhället ska vara alkoholfritt?

Moderatorn möttes av skrattsalvor. Från både publiken och politikerna i panelen.

Kanske skrattade de för att de anser att ett sådant mål är ouppnåeligt, för att de inser att det aldrig ens kommer att uttalas. Kanske ekade skratten för att de inte tror på en koppling mellan alkoholkonsumtion och cancer. Jag vet inte vilket. Men jag skrattade inte. För jag vet att alkohol ligger bakom 5 procent av all cancer. 5 procent! Det innebär att endast tobak, som enskild orsak, leder till fler cancerfall än vad alkohol gör. Och det här är inga nyheter – forskare har kunnat bevisa sambandet sedan 80-talet.

På väg hem från paneldebatten passerade jag ännu ett event där det bjöds på mingelbubbel. Jag funderade på vad som hade hänt om varje glas bytts ut mot en cigarett.
Rök istället för rosé, prince istället för pilsner. Hade minglet behållit sin glamorösa charm för oss? Nej, det hade det så klart inte.

Cigaretternas röksignaler har vi tagit på allvar. Jag undrar när vi ska fatta att även alkoholen sprider cancerns aska. För till exempel bröstcancer ökar risken för varje glas. I Almedalen dricks det många sådana glas.

Det borde få åtminstone några skratt att fastna i halsen.