Obehaglighet från verkliga livet

För en månad sedan dog min svärfar.
En svärfar som jag lärt känna under 30 år.
En ynnest att få känna en sådan person.
En person full med bus,
glimten i ögat och 
omedelbar.
Tyvärr försvann svärfar med ålderns olika tecken.
Den dagen han dog,
var endå en sorgens och
minnenas dag.
 
När jag berättade för en person om att svärfar dött,
berättade hen att dennes mor var pigg och 
snart 80 år.
- Jag får vara så glad sä länge hon är pigg och med oss,
för man vet ju aldrig.
Vi avslutade samtalet med att vi fick var tacksamma
så länge vi fick ha våra föräldrar i livet. 
 
På kvällen hörde en bekant av sig till mig.
Pesonen som berättat om sin mor,
hade två timmar efter vårt samtal
om döden,
fått ett telefonsamtal om att
hens mor åkt in på sjukhuset.
Innan kvällens slut,
var mamman död.
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0