ulrikaeh

Hur kommer det sig att ibland blir det bara för mycket? Varför ska allt hopa ihop sig? Just nu har jag hyfsat mycket på jobbet, då ska EN person börja strula.
Det är då jag vill säga; inte denna vecka!
Dottern är inne i förberedelser för balen (den 8 juni), studenten, en resa och nu också delprov 1 till Gesällen. Ibland är jag inte riktigt med om vi prata bh till dagen eller balen och frisyr till delprov eller studenten.
Det är då jag vill säga; inte denna vecka!
Min man är förkyld och hängig och han är inne i skotersvängen. Det är tankning här och lunch där och med vem och när.
Det är då jag vill säga; inte denna vecka!
Förkylningar med lunginflammation, vinterkräksjuka och halka. Dessutom är ALLA sjuka i februari.
Det är då jag vill säga; inte denna vecka!
Favvo-Gunsan är på tv, varje dag denna vecka i "halv8hosmig". Det är ett måste att titta på det och det tar ju en halvtimme och innan dess ska jag ju vara social, ut med hund och i regel packa inför AiChi. Dessutom ringer en mycket trevlig dam och vill att jag ska ta på mig extrapass med AiChin för en speciell grupp.
Det är då jag vill säga; inte denna vecka!
Mitt i allt blir det också en begravning. En begravning av min favoritkusins mor, min moster. Jag kan inte gå men min mor ska iväg och hon behöver curling, och det blir då jag som håller i sopen.
Det är då jag vill säga; inte denna vecka!
MEN på lördag släpper jag allt för en hel vecka och då ska jag bara säga:
Denna vecka har jag väntat på!