ulrikaeh

På engelska finns det ett uttryck som heter
A Good Cry.
Tror inte det går att översätta till svenska.
I alla fall så behövs det ibland,
för att det är så skönt efteråt.
Alltså gråta utan anledning,
du är inte glad, ledsen eller arg.
Det är tårar som trillar,
du hulkar lite och
det blir en lättnad känsla efteråt.
När kan detta utlösas då?
När man vill eller
när något liksom berör en utan att det ska beröra.
Exempel:
För många, många år sedan
skulle min kamrat Marie och jag se sista avsnittet av
Törnfåglar
hör nästan några nu som säger åhhhh
Marie och jag BAD våra pojkvänner att lämna lokalen.
När de gjort det kom näsdukarna på bordet och
serien var igång.
Och vi grinade sjöar.
När pojkvännerna kom hem,
såg de chockade ut,
för vi var ju rödgråtna.
Att då förklara för dem att vi sett på Törnfåglar,
sista avsnittet,
var för dem obegripligt.
Marie och jag skrattade....

I lördags hamnade jag framför tvn med lite lunch
och min kära dotter.
Precis när vi satt på tvn började en film med Robin Williams,
en sann historia om en läkare,
som hette som titeln
"Patch Adams".
http://www.imdb.com/title/tt0129290/
Där sitter jag helt ovetande om vad som komma skall.
Vad händer?
Jo, jag stortjuter,
för att jag behöver det just då.
Jag vet inte vad som är värst;
att storgråta eller
att dottern suckar och säger;
MEN mamma!

Sen infinner sig den där lugna känslan,
när gråten lagt sig.
Ett lugn som får
i alla fall mig,
att tänka klart,
sansat
och framåt.
Jag behöver A Good Cry emellanåt.