Slalom

När jag står där i liften och
ser alla småknattar fara som små självsäkra åkare i backen,
kan jag undra,
varför såg inte mina föräldrar till att jag började tidigare?
Jag var 12-13 år och
då var det ju mycket annat i backen som var spännande.
Och så skulle man ju se häftig och snygg ut också.

Jag var också tveksam till att göra comeback i min ålder.
Men karvingskidorna och det härliga med att åka och
få vara ute,känns helt rätt.
OCH jag kan ta mig ner och jag skäms inte,
varken för min åkstil eller kläder.

I alla fall,
när jag åker liften upp i helgen,
så ser jag en man dra en kvinna på slalomskidor.
Tror faktiskt först att det är en skyltdocka,
för hon står i lätt framåtlutad ställning,
med styva ben,styv nacke och
armarna i 90 graders vinkel.
Längst ut i händerna har hon stavarna.
Mannen går baklänges och
drar henne i andra ändan av stavarna.
Kvinnan är helt styv i positionen.
En bit ut i barnbacken,
stannar han,
tar ett stadigt tag om kvinnans liv.
Vrider henne 45 grader,
så att hon nu har skidorna i backens lutning.
Han släpper stavarna.
Hon står kvar i samma ställning.
Hon börjar glida när han kliver åt sidan.
Stavarna tar liksom emot lite,
i och med att de ramlat ner nu när han släppt taget,
i andra ändan.
Hon glider en bit till.
Han står bakom och tittar på.
Det är då hans konsekvensanalys slår till.
Skyltdockans fart ökar.
Han ser barnliftskön,
den lilla platån och
sen parkeringen.
Just i hennes riktning står det bara suvar parkerade.
Han skriker något till henne med bestämd röst.
Skyltdockan glider.
Han skriker något i panik och hon faller,
10 meter innan barnkön.

Jag ler.
Jag är glad att mina föräldrar lärde mig när jag var 13 inte 30.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0