Plötsligt händer det

Länge, länge har jag trampat i ett träsk med tunga steg
ett träsk med berg och dalar.
Ena dagen;
har varit uppåt med  den stakade framtiden för ögonen.
Nästa dag:
jag har jag tänkt en annan framtid.
Men så plötsligt planar det ut,
stegen rör sig mot fastare mark.
Kan inte säga att jag ser ett ljus,
kan inte säga att jag jublar,
snarare en liten sorgeprocess och
ett steg mot något nygammalt.
Så jag lastar ryggsäcken och
som den nomad jag är byter jag boplats,
och tittar nyfiken fram inför denna framtid.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0