ulrikaeh

Är tillbaka på jobbet och

känner  mig obehövd,

kanske lite som det osynliga barnet i Mumindalen.

Känner mig också lite arg och

det kryper inne i min själ.

Igår var jag i alla fall ärlig med min man och

talade om vad jag kände och

blev faktiskt tacksam över när han tog kommandot i affärn.

Hem och packade upp varorna och

sen kom tjejligemedlemmar och hämtade mig.

Tänk att ibland måste man bara få vara med tjejer!

Helt plötsligt får jag höra andra historier,

historier ur andra vänners liv.

Njuta av havet och solen.

Äta god mat och

lyssna till vännerna.

När jag sitter där,

och det konstateras att vi inte setts alla sju sen i julas,

får jag en känsla av återträff.

Två av tjejerna har tagit steget ut i en okänd vardag,

några jobbar på som vanligt och

vi är några som drömmer om annat.