ulrikaeh

För ett tag sedan gjorde jag mitt jobb.
I mina ögon var det ett kanske en annorlunda situation och
personen fick vara lite försökskanin,
för jag visste inte hur detta nya skulle sluta.
Denna person har en motivation som ett tåg,
en vilja av stål,
en drivkraft som ett kärnkraftverk,
envis som en åsna och
ärligheten själv.
En praktisk person i mina ögon;
talar om vad som är rätt och fel,
talar om när det blir tokigt,
håller det som sagts.
Slutet gott, 
och alla inblandade var nöjda.
ÄVEN om vi med facit i hand,
kan bli bättre.
(Idag när jag jobbar med vuxlärling,
har jag tagit med mig massor från det praktiska fallet)
 
Helt plötsligt korsars våra vägar igen.
Vi träffas för att lägga upp en ny plan.
Personen har med en present till mig,
för att jag har funnits där,
hjälpt till i alla lägen
och varit med i hela processen.
Jag blev stum,
varm,
rörd och
visste inte vad jag skulle göra,
mer än att säga tack:
"Den är du värd"
fick jag till svar.

Ibland behöver vi alla få lite uppskattning av omgivningen,
men också ge...............

Mitt lilla ego har i alla fall fått sitt för denna månad....