Lördagens "efterrätt"

De säger att barnbarn är livets efterrätt.
Själv tycker jag att alla nya bäbisar,
eller rättare sagt barn mellan 0-1,5 år,
är helt underbara.
Mellan 1,5-4 tycker jag att de har en lång,
ihållande trotsålder.
NEJ inte jag-utveckling utan just TROTS.

I lördags fick jag rå om lille man,
som inte fått något namn ännu.



Emmy älskar denna bild
där han ser ut som en liten gubbe som säger,
hejsan!
 
Emmy kommenterar dock själv:
Mamma, du får nog vänta ett tag på eget barnbarn.
Det är jag tacksam för.
Men hon kan ju öva lite.



Själv blir jag avslappnad och lugn.
Och tänk vilket mirakel;
allt från öronveck,
till småfingrar,
små tår,
gester,
ögon,
amning

Helt otroligt!



Så där satt jag mest hela kvällen.
Och han bara sov,
försökte få det till att det berodde på mig och
min lugna attityd.
Ellen, mamman, förstod nog inte vad jag pratade om.........

Vackrast av allt är väl samspelet mellan mor och barn.
Den glädje som finns i en mors ögon är oslagbar.
Den aura av färger som omger henne gör andra lyckliga.



Lille man och mor Ellen
mars 2011 när han är en månad gammal


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0