Precis då...

Plötsligt så upptäcker jag att jag andas med vänster näsborre,
vilket betyder att jag är lugn.
Jag förstår ingenting.
Men pricis där och då känner jag att jag bara måste
göra "Trädets position".
Jag rotar fötterna,
böjer knäna,
rättar till bäckenet,
ut med handflatorna,
roterar axlarna bakåt,
tappar hakan och
bara andas.
Där på gångvägen mellan
Villagatan och Baldersvägen,
står jag med slutna ögon och
känner den kalla, sista januaridagens vind.
Det är det här som är meningen................


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0