Lördagsförmiddagen.

Sov som en stock i åtta hela timmar.
Vaknade och funderade över alla måsten.
Konstaterade att jag vill läsa min bok.



Efter en stund funderade vad jag ville göra sen,
hmmmmmm,
jag vill gå ut och gå med Decibell
innan frukost.
Hon var dock i detta läge.....



...fattar inte av jag har världens slöaste hund.
Eller är det något hon vill säga mig?

Väl ute tänkte jag på 
Här Och Nu 
när jag gick med mina broddar.
Tänkte att det kan vara en bra terapi denna morgon.
När jag gick där ner, ner, ner, ner 
för backen ner, 
känner jag att någon tar mig på axeln
fast det skedde igår. 
Helt plötsligt i min 
Här Och Nu-promenade dyker
axelminnet upp av Lotta från igår som sgäer:
Har du yogat i veckan? 
Just där i backen känner jag 
jag vill yoga!
Känner hur jag ökar takten för att jag är på väg någonstans.
Jag stannar upp och tänker;
varför har jag bråttom?
Jag hinner både ta 
Här och Nu-promenaden 
och yoga innan frukost.

Lång meditation och några få yoga övningar gör att 
jag inte är hungrig längre, 
och känner mig motiverad över att låta mig göra ingenting,
eller vad jag vill.
Min frukost blir 
gröna delikatesser, fetaost, purjolök, ägg, avokado och
ett stort glas vatten åsså boken



Hunden blir less på mig och lägger sig vid dörren 
för att vänta in någon annan familjemedlem.
Men hon får dras med mig. 

    

Vad vill jag göra efter frukost?
Sticka OCH läsa.....



Släpper stickningen.
Lägger mig i soffan och läser.
Decibell överger ytterdörren och kommer och lägger sig hos mig.
Hon har huvudet på min mage och där somnar hon.
Det brukar hon aldrig göra.
Jag släpper boken och njuter av hennes sällskap.
Tills semlorna börjar flyga framför ögonen.
Jag ringer kompis Carina,
men hon villl äta LemonOGinger-choklad.
Jag klär mig och hunden och går ner på stan,
tänker att jag köper en semla och går hem och fikar.
Men kommer att tänka på Kent som bor bredvid bageriet.
Ringer honom.
Semlorna slut så jag köper bakelser och går upp till honom.
Han bjuder på kaffe och vi surrar en stund.
Riktigt trevligt!
På vägen hem ringer min man och är lyrisk över skoteråkningen.
Jag ler när jag hör hans entusiasm.
Springer på kamrat Åsa.
Vi följs en bit och pratar om hur vi mår.
Går sen hem i blåsten och solen.
Funderar på vad jag ska äta till middag,
undrar var min dotter är,
funderar om min man kommer hem ikväll,
tänker på sonen som var ut igår.
Tills jag kommer på att jag vill vara på en
Här Och Nu-promenad.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0