ulrikaeh

Okey, okey, OKEY!!!!!!!!!!!
Jag erkänner jag ääääääääääälskar melodifestivalen!

Allvarligt talat förstår jag inte att jag sitter där, varje deltävling och gillar ALLT!
Jag menar faktiskt allt;
presentatörerna,
mellanspelen,
kläderna,
ordvitsarna,
scenen,
låtarna,
tyckandet.
MEEEEEEEEEEEN jag har inget behov av att se den stora Europafestivalen.

Ikväll kunde jag ha gått med mina kombosar på Eldkvarn men valde;
Middag, Magnus Betner, Melodifestivalen och Mösstickning med Max och Miss Decibell.
(Tror jag kan skriva ordvitsar till nästa år, i alla fall om de ska börja på samma bokstav)
Om vi börjar med Magnus Betners stå-up-show "Livet ord"
kan jag bara bita mig i läppen och
ångra att jag inte såg honom när han var i stan i fjol med denna show.
Han kan verkligen provocera och i alla fall få mig att tänka till
om bland annat svenskars beteende.

Nu var ju inte Melodifestivalen min sons första val,
men han köpte konceptet.
När Linda Bengtzing entrade scenen var jag liksom vilse i schlagerträsket.
När hon sen gick vidare direkt till final blev förvånad själv,
när jag upptäcker att jag skriker JAAAAAAAAA jättehögt,
och jag känner hur min son spänner ögonen i mig.
Sen får jag tårar i ögonen när hon blir stum
när micken slängs i ansiktet på henne direkt efteråt,
för en segerintervju
(om nu det kan kallas intervju, när någon får frågan:
Hur känns det? Cirka en minut efter det att man vunnit en tävling)

Men är det inget värre än att vara en schlagerdiva,
jag startar ju inte ett tredje världskrig på detta sätt,
så kan jag ju faktiskt fortsätta med min böjelse
inför kommande två lördagar;
andra chansen i Sundsvall
och finalen i Globen.
Undra hur en schlagermössa skulle se ut?

Melodifestivalen: nu kör vi!!!!!!