ulrikaeh

Min kära mor och jag har ätit lunch tillsammans idag.
Världens godaste pizza görs på Il Padrino.
Efter att ha ätit EN, ville jag gärna sätta tänderna i samma pizza:
Men då satt det en lite djävul på axeln och sade;
EN pizza räcker! Suck, hade kunnat äta två idag, lätt.
I alla fall när vi satt där och åt kom jag på att jag skulle visa min mor Facebook.
Där har jag fått tag på en hel del kusiner,
kusiner har hittat mig och
jag har hittat kompisar från förr.
Jag påminde min mor om att efter min lilla "nap",
skulle vi ut på Fb för att kolla foton osv.

När vi gör det kommer min mammas särbo, Mr G.
Mr G är helt underbar.
Han är här och nu, i alla lägen.
Han har problem med sin Fb-sida och
får inte fram allt han vill bland annat en inbjudan om en släktträff.
Jag loggar in mig på hans sida,
grejar,
svarar ja på alla vänförfrågningar,
kollar evenemang,
you name it...
I alla fall ska vi dricka kaffe så jag loggar ut och säger till Mr G:
- Mamma och jag har varit in och tittat på gamla bekanta, det säger jag och pekar på datorn.
- Jaha, säger Mr G, vad då för nått?
Min mor och jag förstår inte riktigt frågan så mamma säger:
- Kusiner till Ullis, gamla kamrater............
- Var då? undrar Mr G.
Mamma och jag förstår nu ingenting, men svarar.
- På Facebook ?!??!!?
- Jaha, skrattar Mr G, jag trodde ni hade varit in på en affär och tittat på antika, gamla saker!
NU skrattar jag också, för vi tänker olika. Samtidigt trodde jag att gamla bekanta var synonymt med människor.

Lite senare berättar Mr G att han var på ett möte i går (tisdag)
- Nej, det var på måndag, korrigerar min mor Mr G.
- Ja, igår, säger Mr G.
- Igår var det tisdag, svarar min mor.
- Igår var det måndag, envisas Mr G.
- Igår var det tisdag, fortsätter mor.
- Idag är det onsdag, förtydligar jag.
Mr G blir tyst och säger:
- Vad hände med tisdagen? Vad gjorde jag då?
Inte vet jag, fniss!
- I alla fall, fortsätter Mr G, så visade de på mötet att vi ska få inglasde balkonger. Tänk att de hade med rutor och visade att de går att öppna. Man kan dra ihop alla fönster och sätta i hop dem så att man får en stor öppning!
- Ja, säger jag, vad är så fascinderande med det?
- Man kan öppna alla rutor, förklarar han.
- Men du, var du aldrig till vårt hus (ironi). Vi hade en inglasning. Vi kunde öppna alla rutor på det viset, hallå?
- Under de 15 åren ni hade den, såg jag aldrig att de rutorna var öppnade!
- Okey, men när det var varmt ute så öppnade vi alla rutor mot ett håll, fortsatte jag.
- Vi öppnade ju korsdrag, när vi hämtade barnen på vårkanten, förtydligar min mor.
- Det har jag aldrig sett......................Mr G igen.

Jag bara ler. Han är helt underbar när han påminner mig om att vi alla tänker olika. Och faktum är att luckorna var på huset, vilket såldes för över två år sedan. I Mr Gs värld är det nu vår lägenhet som gäller. Här finns inga luckor. De luckor han ska fokusera på är hans nya luckor på hans nya inglasade altan. Här och nu!