ulrikaeh

Den kroniska tröttheten måste nu få en koll.
Iväg till vårdcentralen.
Träffade läkare och
sen blev det provtagning.
I armen går väl bra,
sänkan lika så,
och trycket.
Men sen kommer detta med urinprov.
Snacka om omodert och gammalmodigt.
Denna gång kom jag dock ihåg att skriva på muggen
INNAN jag kissade i den.
I alla fall så ska man ju tvätta händer först,
kissa lite först innan muggen ska dit.
Knipa strålen,
fast det är fel.
Så får man liksom sära på benen,
och då spjänar byxorna emot.
I alla fall så får man dit handen,
muggen och sen ska strålen komma i rätt fart och hårdhet.
När det är gjort upptäcker jag idag
att jag kommer att överfylla muggen.
Lite panik!
Kniper strålen fast man inte får en andra gång,
Lyfter ur muggen ur kisstrålen.
Kissar färdigt.
Bresar ännu mer för att inte få det blöta på insidan låren.
Det knakar i byxorna.
Var?
Kniper ihop benen,
med den urinhållande armen emellan.
Byxorna faller till marken.
Jag kan dra upp kissmuggen.
Var ställer jag den?
Torkar taffligt av den innan jag ställer ifrån mig den.
Hoppas innerligt att sköterskan har handskar på sig,
ej i fickan,
innan hon tar i muggen.
Får liksom torka överallt.
Tvättar mig ordentligt.
Ser oskyldigt ut när jag lämnar toalettutrymmet.
När jag kommer ut,
märker jag att det liksom drar i ljumsken.
NU vet jag var det knakade..........