ulrikaeh

Tidsoptimister har jag förstått mig på.
Det är de människorna som tror att de kan sms sig från en plats till en annan på nolltid.
De förstår inte heller att hur lång tid det tar att ta sig från en plats till en annan.
De kan boka in sig på olika platser och lova göra en massa som tar massor med tid,
men inte i optimistens världsrymd.

Jag är precis tvärtom,
jag är en äkta tidspessimist.
Ska jag på ett möte halvspringer jag och är där minst 9 minuter innan utsatt tid.
När jag ska göra något räknar jag alltid baklänges:
"Låt se, jag ska vara på jobbet klockan åtta,
det tar 25 minuter att gå
(fast jag vet att det tar 20)
Jag ska ut med hunden, 30 minuter
(fast jag vet att det tar en kvart)
äta, make up, klä sig, matdosa = en timme
(fast det tar 25)
åsså marginal............
Jag blir ändå jätteförvånad över att jag är på jobbet klockan sju typ.
Men det är så otroligt skönt för då har jag liksom tid att jobba.

Idag skulle jag laga mat till 30 personer.
Jag handlade och rådfrågade min man igår.
Gjorde marinad och skar upp igår.
Idag skulle jag göra iordning det marinerade.
Jag har laddat för att det tar hela kvällen.
Men sätta på ugnen,
lägga upp en omgång,
in i ugnen,
ta ut,
diska och
på med nästa omgång
tar INTE en hel kväll.
Det tar två timmar,
varav cirka 1,5 timme i ugnen.
Och då kom min son hem och surrade med mig
och drack kaffe.
Hur obehagligt var det dåååå?
Hur lång tid tog det för tidspessimisten?
Jag kanske har dyskalkyli och så kan jag inte klockan!
I alla fall, vad gör jag med all ledig tid nu då?