Dagen idag

Går här hemma och sjunger för min dotter som fyller år.
Kruxet är att hon är i fjälls med kamrat.
Nu förstår jag hur det känns att bo kvar,
medan barnen flyttar långt bort.
Tänker på min far,
som haft så här sedan jag var 18 år.
Konstig tomhet,
eller lycka över att barnen klarar sig själva?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0