En bild
Så står jag där i ateljén och målar tulpaner, märker jag.
För med Vedic Art har man ju aldrig någon koll
om vad som komma skall.
När jag kommer dit nästa dag ser jag mellanrummet
jag ser händerna och ansiktet.
Ansiktet är täkt
Händer är orientaliska
Klänningen är böljande
En blomsterkvinna med burka
Jag blir fundersam, förstår ingenting
Några dagar senare träffar jag Sunshine
och berättar om tavlan
Hon spänner ögonen i mig och säger:
- En kvinna som har så mycket vackert och glädje i sig,
men måste dölja det. Vem tror du att det är?
Jag stannar upp och skrattar.
- Du har rätt, säger jag förläget
Innan vi skiljs åt, säger jag:
- Visst sade jag att burkan vajar i vinden,
den ser ut att vara på väg bort.
- Det var på tiden, säger hon och vi fnissar.........
Kommentarer
Trackback
