Min hund
ju äldre jag blir
ju blödigare blir jag
ju mer känslig för mina nära o kära
hon sitter där på morgonen och
tittar på mig
med sina puppyeyes
och när jag säger
- du får stanna hemma
faller huvudet ner
utan att hon släpper min blick
hon kliver upp
och svansen liksom
sakta visar vad hon tycker
det skär i hjärtat på mig
jag gör ju allt för att hon ska ha sällskap
och jag skulle vilja jobba
på ett jobb
där hon kunde ligga under mitt skrivbord
jag vill ju gärna vara med henne
jag gör allt
så när jag ligger där i hög feber
är jag ändå glad
att hon inte behöver vara ensam hemma
inget ont som har något gott med sig
Kommentarer
Trackback
