Inte sån

Jag vet inte om jag längtat 
men tänkt att när min barn flyttar hemifrån,
då ska jag bli som alla andra vuxna mammor.
Jag ska ha ett välfyllt kylskåp,
med massor med rester,
så när barnen alltid kommer hem så finns det
MASSOR med mat,
typ en restaurang,
med valmöjligheter. 
Vi tjittjattar och 
jag bakar en tårta,
i volangförkläde och
har rött läppstift på munläppa.
 
Och så kommer verkligheten.
 
Sonen vill helst laga mat själv, 
har inget behov av mor och far,
mer än över en SLÄT kopp kaffe
varannan vecka eller
en gång i månaden.
Dottern liksom svischar ut och in. 
Och om hon någon gång vill ha mat,
vill hon gärna ha en matdosa och 
ta med hem. 
Och faktum är att vi oftast inte har rester.
Vi lagar superlite mat,
precis så att det räcker för en middag för två,
och en lunch för lika många.
Men vi lagar mat varje kväll,
till oss.
 
Men var har jag misslyckats
att inte hamna i den optimala vuxenmamman kategorin?
Hur ska jag kunna bli som svärmor? 
Hos svärmor
finns det alltid mat färdigt för minst ett kompani,
julbordet ser orört ut efter en släktmiddag och
det finns alltid tårta.
Hur gör hon? 
Eller är det så att bara för att jag gift in mig i en släkt,
så blir jag inte automatiskt en matmamma.
Jag får ha kvar heltidsmammans gener,
vilket är min egen mammas gener.
Det får väl gå det med,
och hitta min egen stil,
och en egen stil med mina vuxna barn.
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0