Veckans skräck (varning för otäcka bilder!)
Härligt och kallt på Skeppsmalen på söndagen.
Min man skuttar mot fyren på klipporna.
Det är då jag ser att huggormen liksom hugger efter honom.
Då skriker jag,
ser min man liksom vända i luften,
sekunden innan jag springer.
Vänder mig om igen och skriker
- Orm!
Ser Decibell som liksom frusit fast i en position,
en meter från ormen.
Stefan hugger henne i luften och
landar bredvid mig.
Då hör jag mig själv säga:
- Jag vill ta kort!
Så fram med kameran.
Fattar inte att det blev bilder,
för jag skakade som ett asplöv.
På väg mot bilen
småskrattar vi båda åt händelsen.
Framför allt skrattar vi åt mitt gigantiska jättevrål!
Så hemskt att min man trodde minst att jag halvdog.
Livet är fullt av överraskningar,
och jag fick skrika ut det sista sjuka ur lungorna.
Eller hur?
