ulrikaeh

Åsa bjöd in mig och min man på sin och sin sambos 50 årsfest.
I hela mitt hjärta kände jag JA,
men kände också att jag skulle nog hälsa på i Västerås.
Min man spelar golf i mellanSverige.
Nu orkade jag inte med logistiken till Västerås,
så jag valde festen.

Åsa är en person med ett mycket stort hjärta,
en person som alltid tänker på andra först.
Nu har hon börjat tänka på sig själv,
UTAN att glömma bort andra.

I alla fall, sagt och gjort,
plockade in Pernilla och Leif i bilen och
for upp till Molidens pub.
Tror inte jag varit så nära dansbanan,
för 30 år sedan hörde jag ju till dem somvar ute på parkeringen.

I alla fall kände jag inte många,
men Pernilla kände väl sig lite ansvarig för sin chaufför,
så jag fick sitta med dem.
Och tänk vad trevligt jag hade,
fast jag var nykter och inte kände många.
Jag klev helt enkelt utanför min trygghetszon,
kände jag!

När dansen satte igång fick jag dock lite panik,
det är ju liksom inte min grej.
Det roligaste var att Per,
som satt mitt emot mig,
kände likadant och
vi funderade på hur vi skulle kunna undvika dansen,
i största möjliga mån....
Men när en 22åring kom och bjöd upp tant Ullis,
kunde jag inte nobba.
Det var riktigt gulligt och trevligt och
utanför trygghetszonen.

Likt Askungen for vi hem vid 12.
Tyvärr precis när de skulle öppna presenterna.
Såg dock en present som Åsa öppnade tidigare
en present av sina söner;
en greenfee och lunch på Bro Hof.
Liiiite avundsjuk blev jag,
erbjöd mig att gå och bära hennes bag när hon spelar där.
Själv är jag för dålig för att ens slå ut en boll där.

Nöjd o glad går livet vidare tills nästa fest!