ulrikaeh

Jaha, då kommer jag där på den sista träffen för Ai Chi för denna säsong.
Jag tycker det är jättetråkigt att skiljas från gruppen,
samtidigt som det är skönt med sommarlov.
Först så kommer "Tindra" med ett vackert tulpanljus.
Sen har hela gruppen samlat till Scandic-hotellfrukost för två,
till mig och en bukett med vitsippor.
Men hur rörd är jag då på en skala?!?!?!
Och där står jag och ska vara ledare, seriös och exemplarisk.
Kan säga att det var inte riktigt vad jag lyckades med igår.
Sen blir det inte bättre när jag ser på gruppen i bassängen,
och jag ser hur de har utvecklats på en termin.
Då blir jag rörd igen och få gå ifrån för att inte börja stortjuta.
Precis då undrar jag igen;
varför?
Blixten slår ner och jag ser klart;
det beror på att denna grupp har varit min inspiration och
fasta punkt under våren.
Mycket har gungat och mycket har varit nytt,
men AiChi-gruppen har varit tacksam, samarbetsvillig och
givit mig otroligt med energi.

Egentligen skule jag ha givit dem frukost och blommor, 
dessa änglar på min jord.