ulrikaeh

Ett år med psykolog som ställer frågor till mig
har gjort mig mer medveten.
En sak jag har jättenytta av är "hur man tar det".

Om jag går på ett möte och
bestämmer redan INNAN att det kommer att blir döjobbigt
med att sitta med en hög idioter,
hur bra är det?
Hur positiv är JAG när jag går på mötet?
Vem är då idiot?

Om jag tar på mig ALLT som inte andra gör,
då blir det bra på kort sikt för mig,
men hur blir det på långsikt?
Om jag tar på mig andras jobb,
hur bra är det i längden för andra?

Om jag bara är arg och sur för att jag tar på mig saker,
bryr mig om alla andra och
curlar för att andra ska ha det bra,
hur kommer jag och ta mig igenom livet?