ulrikaeh

Vaknar av att ungskatorna kommunicerar.
Räknar efter att jag sovit i nio timmar.
Smyger mig upp för att inte väcka min sovande man.
Lyfter den trötta hunden ur sängvärmen.
Kliver ut i morgonkylan, i solen, i den vindstilla morgonen.
Ser att fjärden ligger nästan blank.
Jag stannar till mitt i backen,
för att se de två stora fåglarna som jagar varandra,
precis över vattenytan.
Mäktig syn!
Nästan bara jag och hunden är ute.
Det är tyst för att vara i stan.
Möter några dock som motionerar eller
är på väg till jobbet.
I uppförsbacken hem,
måste jag stanna igen för att möta solens varma strålar.
Jag blundar.
Gräset är lite matt av all morgondagg.
Vi möter en svart katt på vägen.
Tvi, tvi, tvi över axeln.
Hon smiter snabbt ner i diket när hon ser hunden.
Det är tyst.
Är tillbaka i nedförsbacken,
vänder mig och ser återigen ut över fjärden.
Synar de små krusningarna på vattnet.
Jag hör några hundägare konversera på avstånd.
Utanför porten stannar jag återigen i solen.
Ställer mig i trädets position,
tar tre djupa andetag,
medan jag blundar.
Jag är beredd att fånga resten av dagen,
när jag nu har fångat den arla morgonstunden.