ulrikaeh

Här om dagen fick jag en AHA-upplevelse.
På golfbanan (som vanligt) under tävling
går jag med två män och en caddy
(den som drar vagn och hjälper en spelare)
Vi går på banan i cirka fem timmar.
När vi sen kollar resultatet, faller polletten ner för mig.
Jag frågar mannen med caddy om gemensamma bekanta.
Då får jag en rejäl förklaring, dvs han har hela tiden vetat
vem jag är, vilka gemensamma bekanta vi har och så vidare
men jag har inte kopplat.
Vad var då AHA-upplevelsen undrar du?
Jo, i mitt yrke ska jag ta reda på ALLT om den människa
jag har framför mig allt från familj till skostorlek
för att kunna vägleda dem vidare inom yrkeslivet.
När jag kommer på golfbanan är det verkligen
HÄR OCH NU!
Jag bryr mig mest om golfslag och golfprat på banan.
När det kommer till människor så vill jag mest umgås med mina vänner.
Det vill säga människor som jag redan känner,
jag liksom orkar inte med nya bekantskaper.
Vill vara mig själv för en stund och
umgås med de vänner som jag själv väljer.
Kanske också mer vårda det jag redan har.
Klokt eller oklokt.....???